Min dotter håller på att knäcka mig!
Hej, har en dotter på 18 år som håller på att knäcka mig totalt. Jag känner mig totalt misslyckad och vet inte hur jag ska komma vidare?
Hon är uppkäftig och dum, otrevlig nonchalant och nedväderande. mm. Jag har inget att säga till vad gäller henne och hennes liv, säger jag nåt som inte passar fröken så får hon världens utbrott och blir helt galen.
Får ingen hjälp av henne här hemma och hennes rum ser ut som fan, han kräver att hon ska ha hela barnbidraget och underhållet men det handlas upp direkt. Sen ska jag ge mera så att hon kan handla kläder och annat som hon ej behöver för hon har så det räcker i flera år framåt.
Jag är inte vatten värld och hon är mycket dum mot lillasyster med, vet inte vad hon tycker om sin lillebror men känslan är att hon skäms för honom och vill aldrig passa honom om så det är 10 min. Jag brukar inte be om att hon ska passa honom men någon gång så skulle varit bra.
Vi har tidigare haft en mycket trygg och fin relation med varandra och hon var kanongo med sin syster, jag undrar vad som gick snett. Kan göra listan lång men slutar här, och jag vet att jag inte alltid felfri men detta känns inte bra.
Jenny Klefbom svarar:
Din dotter är 18 år och i lagens mening vuxen. Det innebär att du inte längre kan styra över henne på samma sätt som när hon var omyndig. Å andra sidan innebär vuxenblivandet också ett ansvar för att ta hand om sig själv. Det innebär att samtidigt som dina rättigheter har minskat, så har även dina skyldigheter gentemot henne gjort det. Skulle man hårddra situationen, så skulle du kunna säga åt henne att hon är välkommen att hitta ett eget boende om reglerna hemma hos er inte passar henne.
Nu tycker jag inte att du ska ta till så drastiska maktmedel. Det riskerar att föra er in i en ännu djupare konflikt än ni redan är i. Däremot tycker jag att det finns all anledning för dig, och övriga familjemedlemmar, att sluta låta er hunsas av 18-åringen. Varför ger du henne t ex pengar då hon har slösat bort dem ni har kommit överens om att hon ska få? Och varför accepterar du att städa, tvätta och laga mat åt henne, om hon aldrig bidrar själv i hushållsarbetet? Där har du stora möjligheter att sätta gränser, helt enkelt genom att vägra henne dessa orättfärdiga privilegier.
En annan fråga gäller vad det är som har gått snett emellan er. Det vanliga är att tonåringar har sin mest upproriska period lite tidigare än vid 18 års ålder, då det tvärtom ofta har börjat lugna ner sig. Och du beskriver till och med att ni tidigare har haft en trygg och fin relation. Det gör mig nyfiken på vad som har hänt som har lett fram till det nuvarande läget. Kanske är det så att din dotter bär på en besvikelse, en sorg eller en vrede som hon tar ut över er på det här sättet? Kanske känner hon att du inte har lyssnat på henne vid något tillfälle, eller att du inte förstår henne? Det här är ju bara gissningar från min sida, men känner du själv att det finns ouppklarade känslor mellan er så föreslår jag att du går till botten med dem.
Med tanke på det spända läget så skulle det nog vara bra om ni hade någon som hjälpte er med att komma till tals. En möjlighet kan vara att vända sig till familjerådgivningen, som finns i privat, kommunal och i kyrkans regi (utbudet är olika på olika orter), och höra om de tar emot föräldrar och vuxna barn. Det gör de på många håll. Man kan också söka hjälp hos kommunen, som oftast har familjeterapeuter anställda.
Hälsningar,
