Min pojkvän misshandlar mig - hur får jag hjälp?
Jag mår jättedåligt. Jag har redan försökt ta självmord en gång men ångrade mig sen, som tur var hände inget. Jag bor ihop med min pojkvän. Han är den mest elaka någonsin mot mig. Det finns så mycket att berätta, jag vet inte vart jag ska börja. Jag har ingen egen familj, eller vänner. Så min pojkvän är min familj.
Har inget jobb så jag kan inte försörja mig själv. Tänker absolut inte gå till soc och be om hjälp, har gjort det förut och blev nekad och förnedrad av dom bittra tanterna där. Har ingen utbildning pga trasslig barndom. Jag varken röker, dricker eller tar droger. Men ändå är det så surt för mig. Jag har blivit slagen, hotad och psykiskt misshandlad av min pojkvän men eftersom han är i en "högre rang" än mig så är det aldrig någon som tror på mig.
"- Men han är ju så söt" säger alla bara. Jag gråter varje dag och mår så dåligt att jag börjat bli yr och mager. Kan inte stå upp en lång stund för då måste jag sätta mig ner. Gör jag slut hamnar jag på gatan, har ju inga pengar för att betala för mig. Ibland kan han skita i att det inte fanns mat hemma, han äter ju på jobbet. Gör jag inte saker hemma såsom diskar, lagar mat osv så straffar han mig genom att strunta i mig totalt, som om jag inte finns där, även när jag är sjuk.
Jag är fysiskt utmattad men ingen förstår att jag inte orkar jobba än. Idag sa han att han ska vara ännu mer svinigare mot mig och är trött på att bli behandlad illa. Bara för att jag sa ifrån så hans kompis hörde när han kalla mig för hora. HJÄLP!
Jenny Klefbom svarar:
Du beskriver att du lever i ett misshandelsförhållande, där du inte har några som helst rättigheter. Men inte nog med det; du är helt beroende för din försörjning av din sambo, och han verkar ha utnyttjat detta faktum å det grövsta, och behandlar dig mer eller mindre som en ägodel, en slav.
Jag förstår att du inte vill vända dig till socialtjänsten efter dina negativa erfarenheter. Men det är socialtjänsten som är den enda instans som på sikt kan hjälpa dig, åtminstone när det gäller praktiska saker som försörjning och bostad. Däremot förstår jag att du behöver hjälp utifrån med att få kontakt med dem då du ju tidigare inte har blivit trodd då du har försökt söka hjälp.
Mitt råd till dig blir att vända dig till en kvinnojour. På kvinnojouren har man den erfarenhet som de socialsekreterare du har kommit i kontakt med verkar sakna. Kvinnojourerna är specialiserade på just den problematik som du har, och de tar alltid kvinnor på allvar. Kvinnojouren kan också hjälpa till med att du får en tillfällig bostad då du lämnat din man, och att du får skydd från honom om han inte accepterar att du inte längre vill bo med honom.
Sedan kan de också hjälpa dig med de myndighetskontakter du behöver ta. Dels behöver du självklart polisanmäla pojkvännen för allt ont han har utsatt dig för. Mycket av det du beskriver är ju brott. Viktigt i det här sammanhanget är förstås att du försöker säkra bevis för din pojkväns illdåd. Har du skador på kroppen bör du genast söka upp en läkare för att dokumentera dem, till exempel.
Sen tycker jag att det låter som att du behöver få kontakt med vården. De symtom du beskriver är allvarliga. Oavsett om de handlar om att du har blivit fysiskt svag av undernäring och misshandel, eller om att du har brutits ned psykiskt, så behöver du få träffa en läkare för bedömning av både fysisk och psykisk status.
Slutligen kan kvinnojouren också hjälpa dig i kontakten med socialtjänsten, så att du blir trodd och tagen på allvar nästa gång. Sök dig alltså till närmaste kvinnojour, som du kan hitta här: www.kvinnojouren.se.
Att fortsätta leva i den terror du beskriver är inte ett alternativ.
Vänlig hälsning,
