Aggressiv pojkvän - hur ska jag komma ur relationen?
Jag och min pojkvän har varit tillsamans i tre månader. De två första månaderna har han varit lugn och försökt behärska sitt beteende. Han är kärleksfull och gör allt för att få mig på bra humör. Men så fort han blir arg, utlöser han krig. Han har tidigare berättat om sin barndom, att hans pappa brukade slå honom, låste in honom osv. Pga av det tar han ångestabletter. Sista månaden har han börjat hota mig. Han säger en massa om att han vill döda mig och sedan begrava mig. Därefter säger han att han säger saker han inte menar när han är arg. Men detta börjar kännas som en varningsklocka för mig.
Han vägrar göra slut, istället säger han att han vill ändra på sitt beteende och att jag ska ge honom andrum så att han blir den jag träffade första gången. Jag ber honom läsa om positiva tankar osv på nätet. Men han vägrar och vill hantera det själv.
Hur ska jag handskas med denna människa? Jag är för rädd för att lämna honom för då kanske han kommer att skada mig. Hur kan jag smyga ut från denna relation? Ju mer jag undviker honom dessto mer aggressiv blir han.
Jörn Aasmundsen svarar:
Jag förstår att du befinner dig i en svår situation där jag uppfattar att du å ena sidan önskar att lämna relationen, samtidigt som du blir rädd för att din pojkvän skall göra dig illa om du gör det. Du beskriver att det som har hänt på senare tid ”börjar kännas som en varningsklocka”, och jag vill verkligen uppmana dig att ta det du känner på allvar. En relation som präglas av rädsla och hot kan bara vara destruktiv.
Du beskriver att din pojkvän inledningsvis försökte att ”behärska sitt beteende”, men att han efterhand blivit mer hotfull. Jag tolkar detta som att du från början möjligtvis uppfattade att han hade en aggressiv sida, men att han då lyckades hantera detta bättre i relation till dig. För de flesta av oss tror jag nog det är så att vi till en början på olika sätt anstränger oss för att göra ett så bra intryck som möjligt. Med tiden blir detta gärna svårare, och andra sidor av oss själva blir kanske tydligare.
När jag läser det du skrivit, uppfattar jag att din pojkvän själv verkar se att det förmodligen finns kopplingar mellan vad han själv varit utsatt för och hans temperament. Du beskriver också att han fått ångestdämpande medicinering, men på din beskrivning verkar han inte vara beredd att söka annan hjälp än det. Mediciner kan reducera vissa symptom, men man kan inte medicinera bort traumatiska barndomsupplevelser.
Personligen har jag också liten tro på att det räcker att läsa om hur man tänker positivt. Snarare handlar det om att din pojkvän behöver ta ansvar för hur hans beteende påverkar både honom själv och hans omgivning. Att han har genomlevt svåra saker i sin historia kan självklart göra det lättare att förstå varför han känner och beter sig som man gör, men det urskuldar inte det att han i slutändan ändå är ansvarig för hur detta påverkar livet här och nu.
Det att ”smyga ut ur relationen” kan vara svårt. För att du skall känna dig tryggare i det att fatta ett eget beslut, vill jag uppmana dig att söka stöd hos personer som du litar på. I tillägg kan det vara bra att dryfta den situation du befinner dig i med någon utomstående professionell. Det viktiga är oavsett att du inte är ensam i detta samt att flera vet hur du har det.
Lycka till!
