Ska tvillingarna gå i olika klasser?

Jenny Klefbom svarar:

För mig är det en gåta varför det finns normer kring att man generellt bör dela på tvillingar. Som psykolog som arbetar med barn får jag ofta frågor från föräldrar gällande syskonbråk, där föräldrar vill ha hjälp med att få syskonen att samsas bättre, leka mer tillsammans och få en bättre och mer kärleksfull relation till varandra. Men när det gäller tvillingar är idealet ofta plötsligt det motsatta. Här gäller det att få tvillingarna att leka mindre tillsammans och deras ibland tajta relation ses som osund.

Jag hårddrar förstås resonemanget lite, men visst ligger det något i det jag skriver? Går man till vad forskningen säger så finns det inget stöd för att man ska ha som grundregel att skilja tvillingar åt i skolan. Däremot är ju tvillingar som människor är mest; det händer att de hamnar i negativa eller destruktiva mönster. Alltså kan det finnas omständigheter som gör att det i vissa fall kan vara bra att skapa lite ”luft” i en tvillingrelation, vilket självklart gäller även i andra relationer; mellan syskon, kompisar eller barn och förälder.

Några exempel på anledningar att placera tvillingar i olika klasser kan till exempel vara att de är väldigt olika utvecklade, så att den ena hela tiden kommer till korta, att de ständigt konkurrerar med varandra, eller helt enkelt att de själva vill det. Det är också förstås så att det som gäller idag inte nödvändigtvis behöver gälla i morgon; omständigheterna ändras ständigt.

Vad forskningen däremot visar när det gäller tvillingar, är att de tenderar att få lite mindre tid för sig själva med sina föräldrar än andra barn. Detta är det värt att ta fasta på, då alla barn någon gång ibland behöver få umgås i en-till-en-relation med föräldrarna.

Det är också värt att lägga möda på att bemöta och tilltala barnen som individer och inte som ett kollektiv.

Vad som sedan är viktigt gäller även det alla barn; att få bli sedd och bemött för den man är, med sin smak, sina åsikter, sina tankar och känslor. Det innebär att det är lika viktigt att fånga upp sådant som skiljer sig åt mellan tvillingarna, som sådant som faktiskt är lika. Att konsekvent arbeta för olikhet kan, i de fall barnen har samma uppfattning, innebära att barnet inte blir bemött på ett inkännande sätt.

Jag tänker att det ni behöver göra är att släppa en aning på ”tvillingfokuset”. Att era barn är tvillingar är inte det viktigaste med dem, och inte heller nödvändigtvis för dem. Fundera alltså över varför ni alltid har velat dela på dem. Vad finns det hos dem som föranleder dessa tankar? Eller är det så att ni föräldrar har styrts av någon på förhand given föreställning som ni aldrig har reflekterat över och ifrågasatt? Om ni väljer att gå emot både era barns önskningar och förskolans bedömning så tycker jag att det är viktigt att ni har ordentligt på fötterna för ert beslut.

Vänlig hälsning,