Alkoholism, barn och skilsmässa

Ingrid Gråberg svarar:

Jag skulle vilja vända på frågan. Tror du att er dotter har det okej i nuläget? Dricker din man i en sådan omfattning att även 12-åringen har reagerat? Gör alkoholen att hans beteende förändras, så att han exempelvis blir larvig, lättirriterad eller gråtmild? Och hur påverkas dottern av ditt nuvarande mående och relationen mellan er föräldrar (som jag antar kännetecknas av helt andra saker än kärlek och harmoni)?

Kanhända har ni hittills lyckats dölja mycket av de faktiska förhållandena för er dotter, så att hon inte är fullt medveten om hur det ligger till – vare sig med pappans alkoholintag eller med ditt mående – men i så fall lär det bara vara en tidsfråga innan hon blir varse om situationen.

Du skriver att du inte orkar mer och att du kommit till den insikten betyder förmodligen att du är fylld av negativa känslor, att du är ledsen, less, besviken, arg… I det läget är det inte lätt att vara en bra förälder och av din fråga att döma så är det viktigt för dig att din dotter har det bra. Om din avsikt är att göra det som är bäst för henne, så måste du också ta hänsyn till din egen vilja och dina egna behov.

Skilsmässor är sällan helt oproblematiska – särskilt inte när det finns barn med i bilden. Men att växa upp i en familj med frostiga relationer, ständiga gräl, våld och/eller missbruk är heller inget man önskar sina barn. För barnens skull, anser jag, att man ska tänka efter noga innan man tar beslut om att skilja sig och vid behov ta hjälp av en familjerådgivare eller parterapeut. Även om det inte går att rädda relationen, så kan en professionell samtalspartner medverka till att det blir ett bra avslut. Och har man barn behöver man ju kunna kommunicera med varandra även efter en separation.

Lika lite som man bör skilja sig lättvindigt om man har hemmaboende barn, lika illa är det att stanna kvar i en destruktiv relation för barnens skull. Trots ditt korta brev får jag inte intrycket att din önskan om skilsmässa är en plötsligt påkommen tanke, utan jag får snarare bilden att din önskan växt sig starkare och starkare över tid. Men jag har förstås ingen aning om hur er livssituation ser ut i övrigt och kan omöjligen tala om för dig hur du ska göra.

Inte heller kan jag förutspå vilka konsekvenser en separation skulle få för er dotter. Generellt kan man säga att barn brukar klara skilsmässor förvånansvärt bra, trots att det ofta innebär en stor förändring i deras liv och att det kan vara känslomässigt turbulent en tid för dem. På längre sikt kan det till och med vara enbart positivt för en del. Och samtidigt finns det förstås exempel på skilsmässor som sätter djupa spår hos barn under väldigt lång tid.

Som förälder kan man underlätta för sina barn vid en skilsmässa, genom att informera på ett lugnt och sakligt sätt och undvika att tala illa om den andra föräldern. Det kan också vara bra att se till att barnet har en utomstående att prata med under, och efter, separationen. För en 12-åring kan skolkuratorn vara ett alternativ.

Vänlig hälsning,