2/16/2010

3-åring - Vad hände med talet?

Jag har en liten släkting som snart är 3 år. Fram till för ca tre veckor sedan, pratade han ganska mycket. Man kunde förstå honom och han pratade i meningar.

Han fick en kraftig halsinfektion och blev därefter tyst. Doktorn tror att han har tystnat för att han hade så ont i halsen. Men efter det har han knappt sagt ett ord och liksom gått tillbaka i talet, förutom vid ett tillfälle då han pratade i ca två timmar och sedan tystnade igen.

Han härmar ljud nu, så som han gjorde när han lärde sig att prata. När man pratar med honom lyssnar han, men inte alltid.

Till saken hör också att hans föräldrar separerade under förra året och han bor nu hos sin fader, då modern inte är så stabil i sitt psyke, vilket jag tror har påverkat honom. I övrigt är han pigg och glad, men det bekymrar mig att han inte pratar.

Jag undrar nu hur man ska gå tillväga? Vad ska man vara uppmärksam på?


Jenny Klefbom svarar:

Först och främst vill jag lugna dig med att tre veckor inte är någon jättelång tid. Att ett barn uppför sig lite underligt under några veckor behöver inte tyda på att någonting permanent har förändrats. Precis som doktorn sa kan det vara så enkelt som att din lilla släkting fortfarande lever med tankarna på hur ont han hade i halsen, och därför undviker att prata.

En annan vanlig effekt av förkylningar hos små barn är att de hör dåligt en tid efteråt. Att uppleva att ens röst låter annorlunda på grund av hörselnedsättningen kan vara ett skäl till att hålla sig tyst, eller till att försöka lära sig allt på nytt.

Du undrar över om hans tystnad har något att göra med situationen kring hans föräldrar. Det beror på hur omständigheterna kring separationen såg ut, och framförallt om pojken har upplevt någonting traumatiskt i samband med den. Att föräldrar separerar kan förstås i sig vara traumatiskt för barn, men i ert fall verkar det finnas andra omständigheter som möjligen kan ha gjort livsomställningen jobbigare än vanligt.

Om separationen t ex innebar ett plötsligt och långvarigt avbrott i kontakten med en av föräldrarna kan det ha varit uppslitande för honom. En annan faktor som du nämner är mammans psykiska ohälsa. Om denna har drabbat honom på så sätt att han har bevittnat starka känsloutbrott eller andra skrämmande situationer är det också något som kan leda till rädsla och oro hos ett barn.

Om tystnaden håller i sig bör ni i vilket fall som helst söka förnyad läkarkontakt, vare sig symtomet beror på psykiska eller kroppsliga orsaker. Ta upp din oro kring effekterna av separationen med läkaren, och få hennes bedömning av hur ni kan gå vidare.

Med vänlig hälsning,