2012-09-18
Oresonligt rädd 3-åring
Jag har undrat över en sak i ett par veckor nu, min son som är tre år om ett par månader är väldigt väldigt rädd. Han skakar ofta, vi har misstänkt att det kan vara för sockerfall men så är det inte. Han hoppar till för minsta lilla ljud, blir lätt uppstressad sen skakig på dagis och rädd om någon av barnen på avdelningen gråter.
Han är jätterädd för dammsugaren och kräver att vara minst två rum bort när jag städar. Han vill inte röra eller vara i närheten av främmande föremål, t.ex ville dom på dagis visa en sak för honom, som dom fått in, som hör till en grävmaskin då han är väldigt facinerad vid dem, men eftersom han inte visste vad det var så sa han "Farlig denna? Neeeej, inte farlig ju!" och la på ett väldigt tillgjort skratt medan han skakade och strävade efter att stå bakom mig och inte ville ens komma i närheten av saken, som om han försökte försäkra sig själv om att det itne är farligt och det gör han ofta.
I morse ramlade en plastboll ned från en bänk i hans rum när vi var i köket, ljudet hördes knappt, men han hoppade till och skrek som i panik! Tog en bra stund innan jag lyckades lugna honom men han ville inte gå in i sitt rum efter det..
Jag börjar bli riktigt orolig och känner inte igen min son i detta. Inget som jag kan komma på har hänt eller något högt ljud som kan ha satt igång det eller något, Snälla ge mig råd om vad som kan vara pågång eller vad jag bör göra för min pojk!
Ingrid Gråberg svarar:
Först fick jag intrycket att din son alltid har varit en försiktig och lättskrämd pojke, men av slutklämmen på ditt brev så förstår jag att den extrema rädslan är något som utvecklats eller plötsligt dykt upp under den senaste tiden.
Om det verkligen är så att din sons reaktioner är något helt nytt, så ligger det nära till hands att tro att han blivit ordentligt skrämd av något. Är det däremot så att han även tidigare varit lite räddhågsen av sig, så behövs det inte så mycket för att öka på rädslan.
Såvitt du vet har sonen inte varit utsatt för något högt ljud eller befunnit sig i en ovan eller hotfull situation nyligen, men det utesluter inte att han kan ha blivit skrämd av något då du inte varit närvarande, eller av något som du inte uppfattat som en fara eller som något obehagligt.
Eftersom det huvudsakligen verkar vara ljud som pojken reagerar på, så kan man misstänka att han generellt är ljudkänslig och kanske upplever han vissa ljud som rent plågsamma. Men det kan också vara så enkelt att han haft en obehaglig upplevelse och att olika ljud väcker minnet av den situationen.
När rädsloreaktioner drar igång utan att det föreligger någon faktisk fara, som de till exempel gör om man får en panikångestattack, så finns det alltid psykologiska komponenter inblandade. Till och med din knappt 3-åriga son uppfattar medvetet saker som farliga eller inte farliga, utan att det behöver ha någon koppling till verkliga risker. Det är ju inte tillbehöret till grävmaskinen eller de olika ljuden i sig som är farliga, utan det är ditt barn som uppfattar dessa saker som potentiella hot eller faror. Hans starka reaktioner gör i sin tur dig orolig och då kan det vara svårt för dig att lugna och trösta honom.
Att vara rädd är inte farligt i sig, men det obehag som din lilla gosse upplever är inget man önskar att någon ska behöva stå ut med. Därför tycker jag att du bör söka professionell hjälp om problemet håller i sig eller förvärras.
Behandlingar av fobier/rädslor brukar innehålla moment där man, under kontrollerade former, utsätter sig för det man är rädd för. Men först försöker man ta reda på vad som utlöst rädslan och man kartlägger noga vad som vidmakthåller rädslan. Det här låter sig inte göras i en handvändning med så här pass små barn. Min rekommendation är därför att först ta kontakt med en läkare för att säkerställa så att det inte finns någon kroppslig/somatisk grund till sonens förändrade beteende. Innan man grunnar sig halvt fördärvad över vad som kan vara den utlösande faktorn, så är det bra att kunna utesluta exempelvis smärta/värk.
Vänlig hälsning,
