Bonusson slår min dotter
Jag är del av en familj med tre barn; min biologiska dotter (9 år), min partners biologiska son/min bonusson (7 år) och ett gemensamt barn 6 månader.
Vi flyttade ihop tidigt och fast det har varit lite körigt på det praktiska planet, har barnen alltid varit positiva till vår relation.
Problemet vi har, som har blivit värre med tiden, är att min lilla bonusson ibland är våldsam mot min dotter. I början handlade det mest om enstaka knuffar och smällar då han kände sig trängd men för ca ett år sedan blev det värre. Han slängde bla. en sten i huvudet på henne, sparkade henne i magen och slog henne över ryggen med en stor pinne.
Det finns många aspekter i det här. Min bonusson bor hos oss varannan vecka, min dotter hela tiden. Han är yngre och rätt "barnslig" till sättet medan hon kan vara rätt kall och ofta är väldigt lugn. Jag ser vissa likeheter i hans beteende med barn med adhd men pappan tycker inte om att prata om detta.
Mitt problem nu är att jag känner att vår (son och jag) relation försämras i rasande takt. Jag blir som en hök när han kommer till oss, orolig för det allra minsta tecken på att han ska göra illa min dotter (med ord eller fysiskt) och han i sin tur känner nog detta.
Min partner är svår att prata med. Vi hamnar lätt i låsta lägen där han tycker att jag "har agg" mot hans son. Lilla pojken ignorerar mig, eller slåss om jag konfronterar honom så jag har också börjat bli rädd för att ta konflikter. Några råd hur jag ska ta upp det här?
Ingrid Gråberg svarar:
Det här med egna och andras barn är sällan sådär enkelt som man skulle önska att det var när man flyttar ihop och har barn sedan tidigare. Av förklarliga skäl så har man ett starkare band till det barn som man levt ihop med sedan det föddes, än till ett barn som man relativt nyligen lärt känna. Därför är det svårt att vara helt objektiv och rättvis i sina bedömningar när det uppstår konflikter. Och säg den förälder som inte reagerar när andra kritiserar deras avkomma. Det här gör att bonussyskons konflikter ofta sätter de vuxnas relation på prov, eftersom risken är ganska stor att det uppstår lojalitetskonflikter. I rollen som bonusförälder kan det här med gränssättning och tillrättavisningar vara en utmaning. Å ena sidan blir man kanske lättare irriterad på bonusbarnet, å andra sidan kan man dra sig för att säga ifrån, dels för att man är mån om att bli omtyckt, eller åtminstone accepterad, av barnet och dels för att man inte vill stöta sig med sin partner.
Att kunna prata med sin partner på ett konstruktivt sätt om detta är förstås guld värt. Och din önskan är att få råd kring hur man närmar sig ämnet på bästa sätt.
Det är lättast att börja med vad du bör undvika att göra. Att uttala sig nedlåtande om bonussonen eller antyda att han har någon form av funktionsnedsättning är inte att rekommendera, eftersom detta med största sannolikhet får din partner att inta försvarsställning. Fokusera hellre på din och pojkens relation. Berätta om den negativa spiralen av våldsamma beteenden, din rädsla/oro och dina negativa förväntningar på pojken, och betona att du är orolig och ledsen för hur din och bonussonens relation har utvecklats den senaste tiden.
Be din partner om hjälp, dels med hur ni tillsammans kan hantera det här med gränssättningen och dels hur du ska kunna bygga upp en bra relation till sonen, där han känner förtroende för dig och där ni accepterar och respekterar varandra. Det vore förstås bra om ni dessutom kunde tycka om varandra, men det är inget man kan kräva.
Vänlig hälsning,
