9/3/2012

Är någon annan i fantasin

Jag är duktig på att fly från vardagen, kan sitta och titta på serier på tv och nästan tro jag är "kompis" med dessa personer. Jag kan gå upp i vad dom har på sig, vad dom gör, hur dom bor, pratar och umgås för att sedan se mig i spegeln och jämföra mina egna vänskapsrelationer (som är noll just nu) och bli mycket deprimerad. Jag har tappat mina gamla vänner av olika naturliga anledningar och är nu ensam kvar. I min fantasi vill jag göra så mycket spontana saker, resa och träffa nya människor men i verkligheten gör det mig bara trött. Jag vill liksom inte på riktigt utan bara genom tvn eller korta möten, korta resor etc.

Känner mig oftast ansträngd när jag umgåtts med någon och tyvärr hittar jag fel hos nästan alla vänner jag har haft. De har kanske pratat för mycket om sig själva, bara jag som hört av mig till dem, dem frågar mig ingenting, dem går upp i sig själva i långa perioder, ringer för mycket/för sällan osv. Saker som helt enkelt gjort att jag tappat hoppet om en riktigt bra vän helt enkelt vilket gör mig... som sagt väldigt trött. Kan komma på mig själv nöja mig helt och hållet med just film och serier vilket egentligen är sorgligt.

Hur bryter man trenden att befinna sig på toppen i fantasivärlden men i botten i verkligheten? (mår bra övrigt men relationerna är under all kritik). Jag har inte problem att få vänner egentligen och jag beter mig inte illa mot dem, men de gör mig bara så utmattad av tanken att umgås med någon.


Ingrid Gråberg svarar:

Du skriver att du befinner dig på botten, men tillägger att du mår bra i övrigt (om man bortser från relationerna som ”är under all kritik”/”som är noll just nu”). Menar du med det att du är frisk och kry, har en ordnad ekonomi och trivs såväl med boendet som med din vardag? Eller menar du att du egentligen skulle vara helt nöjd med att ta del av relationer via film och tv-serier, om det inte vore för att man förväntas vilja ha vänner av kött och blod som man kan relatera till ”på riktigt”?

Det jag undrar är med andra ord om du verkligen vill ha vänner eller om du känner att du borde vilja ha vänner. Jag undrar också hur långvariga dina gamla relationer har varit och hur nära du kommit någon innan du tröttnat på personen i fråga (eller att relationen har tagit slut av andra orsaker).

Du verkar uppfatta dig själv som socialt kompetent. Du har lätt att få vänner och beter dig inte illa mot dem. Problemet, så som jag uppfattar det, är att du har svårt att stå ut med andra människors fel och brister, vilket gör att ingen duger i dina ögon. Sedan är frågan om du ens själv har klart för dig hur dina förväntningar på en riktigt bra vän ser ut. Handlar det huvudsakligen om grundläggande personlighetsdrag eller är det antalet telefonsamtal som räknas?

På ett plan gör du skillnad på vad som är fantasi och vad som är verklighet, men jag får känslan av att du har en hel del orealistiska föreställningar om hur livet ska vara. Och du använder själv uttrycket ”fly från vardagen”. Vad är det du flyr ifrån? Finns det påtagligt jobbiga eller trista saker i tillvaron som driver dig in i fantasins värld? Eller gör du allt för att undvika minsta motgång, krav och besvikelse?

I fantasin (och på tv) kan man välja bort de jobbiga och tråkiga momenten, vilket innebär att man kan resa, umgås och ha kul, utan att det krävs någon ansträngning alls. I praktiken krävs det ofta planering, uppoffringar och kompromisser för att få saker att fungera – och ändå blir det sällan precis så som man tänkt sig eller hoppats på.

Om du ska lyckas bryta ”trenden att befinna sig på toppen i fantasivärlden men i botten i verkligheten”, så behöver du nog helt enkelt vara mer närvarande i vardagen – istället för att fly ifrån den. Du behöver ta reda på vad du vill, hur dina förväntningar på andra ser ut, hur du själv fungerar och hur du uppfattas i andras ögon.

Det räcker inte att låta bli att bete sig illa för att få nära vänner. Man behöver också dela med sig av sig själv, kunna kompromissa och visa intresse för den andra till exempel.

Både relationer och livet i stort blir också lättare att hantera om man förmår att lägga märke till, och njuta av, det positiva och inte bara haka upp sig på saker som är mindre bra. Om du känner att du har svårt att ta dig ur dina invanda beteenden och tankegångar på egen hand, så kan en professionell samtalskontakt vara ett bra alternativ. Att bolla sina tankar med någon utomstående gör det ofta lättare att få syn på sig själv och sin situation – och dessutom ur mer än ett perspektiv.

Med vänlig hälsning,