Måste man vara medveten om traumat för att kunna behandla det?
Undrar om man måste veta om händelsen bakom ett trauma för att kunna ge behandling? Om en person uppvisar beteenden som starkt visar symtom på posttraumatisk stress och personen själv ger indikationer på att de varit utsatt för någon form av övergrepp men säger det inte rent ut. Hur skall man förhålla sig till det och kan man behandla det ändå utan en uttalad händelse eller kan behandling då skada eller förvärra situationen för personen i fråga?
Jenny Klefbom svarar:
Jag blir inte riktigt klok på din fråga; vem det är som måste veta om händelsen bakom ett trauma. Flera av diagnoskriterierna för Posttraumatiskt stressyndrom; PTSD, handlar just om att man på olika sätt återupplever tankar, känslor eller sinnesintryck från traumat, så jag tänker att det inte är möjligt att ens få diagnosen om man inte själv är medveten om att man har varit med om någonting omskakande. Vad man däremot väljer att berätta för andra om sin eventuellt traumatiska upplevelse är en helt annan fråga.
Eller är det så att du undrar över om det är möjligt för dig att se till så att en närstående kommer i behandling, trots att din närstående inte rent ut har berättat för dig vad den har varit med om?
Visst kan det vara möjligt, men en förutsättning är förstås att personen själv vill ha hjälp. Det finns ingen psykologisk behandling som fungerar mot en patients vilja. All sådan behandling bygger i själva verket på ett mycket tätt samarbete mellan psykolog och patient. Vill du hjälpa, så kan du göra det genom att erbjuda dig att söka rätt på en terapeut, boka en tid osv, men utan att ställa krav på att själv få veta allt om vad som har hänt.
Om du däremot undrar om en psykolog kan behandla ett trauma utan att veta vad traumat handlar om, så blir svaret nej. Anledningen till det är just det jag skriver ovan; att ingen psykologisk behandling blir verksam om det inte finns ett förtroende mellan psykologen och den behandlade. En del personer som har utsatts för trauman har som effekt av detta fått väldigt svårt att lita på andra människor, så ibland kommer den inledande kontakten att handla mycket om att hitta tillbaka till förtroendet, för att man tillsammans först efter ett tag ska kunna närma sig innehållet i själva traumat.
Riktigt utförd psykologisk behandling ska inte kunna skada någon. Det ingår ju i psykologens uppgifter att vara inkännande för hur mycket patienten klarar av att ta upp, och låta det ta den tid patienten behöver. Så om den drabbade har en egen önskan om hjälp så finns det goda chanser att psykoterapin också kommer att lindra problemen.
Det kan också vara bra att känna till att de allra flesta trauman faktiskt läker av sig själva. Det är också först när de inte gör det som man kan tala om PTSD. Att reagera starkt efter en nyligen inträffad uppslitande händelse är ju faktiskt någonting helt naturligt.
Här kan du läsa mer om:
Trauma, Posttraumatiskt sresssyndrom, PTSD
Vänlig hälsning,