9/25/2012

Hur många fritidsaktiviteter bör en 4-åring ha?

Min dotters far är mån om att fullboka vår 4-åriga dotter på mängder med fritidsaktivteter efter dagis.

Till saken hör att vi inte bor ihop och har gemensam vårdnad över dottern, vilket går väldigt bra! Förutom denna detalj - han tycks leva ut sina påståenden av två år (av 3) med kognitiv beteendeutbildning där han anser att barn behöver sysselsättas fysiskt i tidig ålder.

Jag kan hålla med till en viss grad men anser dock att barn ska få vara barn och kan istället sysselsättas fysiskt med lek tillsammans med föräldrars närvaro. Vi bor i en storstad som kryllar av lekparker, busland, badhus, barnmuseum, hitta-på-lekar-i-vardagen och dylikt.

Jag skulle behöva råd om hur jag ska bemöta detta? Oron ligger nämligen i att jag gärna önskar min dotter en egen fritid samt att på eget bevåg få sysselsätta sig med sådant hon önskar i den grad det är rimligt.

Just nu går hon på dans och har gjort det, på hans initiativ, sedan hon var 2,5 år gammal. Hon älskar det och har sagt att hon vill fortsätta. Hon gillar sin lärare och har kompisar på dansen. Det sprudlar om henne när det är dags för dans.

Nästa termin ska vi utöver dansen skriva in henne i simskolan eftersom hon älskar vatten och kan redan ta simtag utan flytpuffar. Dock vill hennes far även skriva in henne i gymnastikträningar som börjar redan denna terminen, mitt i hennes danstermin.

Är det orimligt att tycka att tre aktiviteter för en femåring är för mycket? Finns det en gräns?

Tacksam för hjälp!


Jenny Klefbom svarar:

Det allra viktigaste för ett barn i förskoleåldern är att få leka. Det är genom leken som barn lär sig allt ifrån sociala relationer och hur världen är beskaffad till hur man löser problem osv. Leken är alltså helt ovärderlig och oersättlig, och man har sett att ett barn som hindras från att leka faktiskt inte utvecklas som det ska.

Sett i det perspektivet ter det sig inte så lyckat att i allt för hög utsträckning ”schemalägga” sitt lilla barns liv. Men. Nu innehåller ju ofta barnaktiviteter också många inslag av just lek, precis som aktiviteterna i förskolan. Och kanske har din dotter så pass mycket fritid – som inte upptas av förskola och aktiviteter – att det finns utrymme även för helt oplanerad lek tillsammans med kompisar som hon själv väljer.

Om det snarare är så att fritidsaktiviteterna upptar den lilla fritid hon har, ja, då skulle jag börja oroa mig lite. Just i din dotters ålder är det viktigt att få börja ta de första trevande stegen i att själv välja vilka man vill vara tillsammans med. Att få börja bjuda hem kompisar, och själv få komma hem till andra.

När det gäller utvecklande av viktiga egenskaper som både självkänsla och kreativitet, är det också förutsättningslös lek och samspel som utgör den bästa grunden.

Sedan har barn, precis som vi vuxna, också behov av vila, det vill säga att bara få ta det lugnt. Det måste alltså få finnas utrymme även för helt oplanerade aktiviteter och ”tom tid” för ditt barn.

Precis som du själv skriver är det också jätteviktigt för ett så pass litet barn att få vara tillsammans med sina föräldrar, så är dagarna på förskolan långa så bör man värna den tid man har tillsammans. Inte minst om man lever varannanveckasliv.

En annan fråga gäller din dotters pappas syfte med att skriva in henne i aktiviteter. Som du beskriver det handlar det mycket om att han vill att hon ska få möjlighet att röra på sig. Och det kan man, precis som du också skriver, få på många sätt. Att kombinera fysisk rörelse med umgänge med familjen, som att gå på utflykt, åka till badhuset eller vara i naturen tillsammans, är något de allra flesta barn tycker är jättekul.

Om det är så att ditt ex hoppas på att flickan ska bli duktig i en sport genom att tidigt börja träna den, så måste jag göra honom besviken. I de allra flesta sporter blir man inte bättre bara för att man börjar träna i förskoleåren. Tvärtom kan påtvingad, tidig, träning väcka motvilja mot sporten senare, om man känner att man håller på med den främst för att uppfylla sina föräldrars behov.

Nu verkar det ju inte vara så i din dotters fall; hon känner själv glädje och tycks ha ett genuint intresse för dansen. Återstår förstås att se om hon tycker att de kommande aktiviteterna är lika roliga.

Vad jag skulle vilja uppmana båda er vuxna till är att vara mycket uppmärksamma på om hon ger intryck av att vara trött eller stressad. Det kan ni vara dels genom att helt objektivt ta er en titt på hur hennes dagar ser ut. Har hon tillräckligt med tid över för återhämtning och annat än planerade fritidsaktiviteter? Och dels genom att se hur hon själv verkar må. Är hon ofta trött? Är hon infektionskänslig? Har hon tappat i lust och engagemang? Har hon börjat verka ledsen, ängslig, får ilskeutbrott eller är stingslig?

Ger flickan på det hela taget intryck av att må bra och trivas med livet, tror jag inte att ni behöver oroa er. Då är det som återstår att ni två ska jämka ihop hur ni vill leva era liv, och där finns det förstås anledning för er båda att anpassa er lite.

Upplever du att det är allt för ojämlikt i beslutsfattandet kring ert gemensamma barn så rekommenderar jag dig att boka in en tid på familjerådgivningen för er två föräldrar. Där kan även separerade par få hjälp. Vänlig hälsning,