2010-02-08
Barns sexuella nyfikenhet?
Min snart femåriga dotter berättade att hennes kompis storebror som är sex år hade varit nakna med dom. Han hade då "stoppat in fingrarna i hennes och kompisen snippa och stjärt". hon skrattade när hon berättade detta och sa att det var fånigt. Hon verkade inte ledsen, men sa att hon inte ville att han skulle göra det. Det hade inte gjort ont.
Jag ska givetvis ringa till kompisens föräldrar det hände när hon var där) men jag känner mig förvirrad nu. Vad ska jag mer göra ? Kan hon upplevt obehag som i sin tur leder till andra fortsatta känslor och beteenden, eller ska jag inte ta det så allvarligt. Vet att barn kan vara sexuellt nyfikna men det känns ändå som ett övertramp. Frågan är hur hon upplevde det? Jag har grym ångest!
Jenny Klefbom svarar:
Jag förstår att du oroar dig. Det är ju ett väldigt fokus på sexuella övergrepp mot barn i samhällsdebatten, och då är din dotters berättelse förstås det sista man som förälder vill höra. Men det är inte självklart att alla sexuella handlingar mellan barn faktiskt är övergrepp.
Precis som du skriver så har barn en nyfikenhet på kiss & bajs, snippor & snoppar, nakenhet och allt möjligt annat som de upplever som förbjudet eller tabubelagt och därmed spännande.
Det finns flera saker som skiljer ett övergrepp från en handling som inte är ett övergrepp. Det viktigaste är förstås hur händelsen har upplevts. Har man som barn känt att man är maktlös mot någon som är större, starkare eller äldre, och har man upplevt det hela som obehagligt eller rent av smärtsamt. Ja, då handlar det nog om ett övergrepp. Har det dessutom förekommit hot eller våld, då råder det ingen tvekan om saken. Men i din dotters fall så verkar det mest ha varit en lite pirrig och ”konstig” upplevelse.
Det faktum att hon rättframt och glatt berättade om händelsen för dig tyder också på att hon inte har upplevt situationen som speciellt obehaglig eller skrämmande.
Sen kan man förstås fråga sig varför en pojke på sex år gör såhär. Varifrån har han fått inspiration? Men jag tänker nog att inte det heller behöver vara så konstigt. Det kan helt enkelt ha handlat om tre barn som tillsammans har gått lite över styr i leken. Samtidigt är det förstås jätteviktigt att ni inblandade föräldrar pratar med varandra och gör gemensam sak och pratar med barnen så att det inte blir så här igen.
Tala med din dotter om att det alltid är okej att stoppa en lek – oavsett vad den går ut på. Och var tydlig med att ens kropp, den bestämmer man själv över. Att prata om sådant ger henne dels bra kunskaper om sina rättigheter inför framtiden, men det ger henne också en möjlighet att förstå det som inträffade.
Skulle det mot all förmodan vara så att din dotter verkligen har farit illa av händelsen, då kommer du att märka det i hennes beteende. Om hon blir förändrad i sitt sätt att vara, visar tecken på rädsla eller börjar undvika vissa situationer t ex. Då skulle jag rekommendera dig att vända dig till BUP.
Om hon däremot pratar eller leker om det som har hänt så är det hennes sätt att bearbeta sina upplevelser. Ta då emot det hon kommunicerar och hjälp henne på så sätt vidare.
Hälsningar,
