Användning av antidepressiv medicin
Min fråga gäller användandet av Sertralin. Jag har fått Sertralin i olika namnutförande under flera år efter en ganska djup depression runt 2002/2003.
Jag har egentligen aldrig fått någon samtalsterapi, utan bara medicin. Det har funkat väldigt bra, men eftersom jag inte har stödet från psykolog/psykoterapeut så har jag fått söka upp information själv på hur man trappar ner osv.
Nu efter flera års användande så har jag trappat ner (väldigt väldigt sakta) och har fungerat bra. Frågan om medicinen gäller egentligen hur personligheten förändras, och hur forskningen kring detta fortgår? Jag känner mig ganska likgiltig, och det har jag tyckt varit väldigt jobbit, särskilt det senaste året. Men samtidigt måste jag väga in att om jag mår dåligt och har ångest, så är det bättre att må bra än att känna sig likgiltig då och då. Men att känna sig likgiltig t.ex. i ett förhållande är inte alltid så roligt. Känlsor är ju något som är bra att ha.
Sen tycker jag såklart inte att man ska klandra medicinen helt, det kan ju ha andra orsaker. Särskilt inte om jag har en sån minimal dos på 12,5mg eller 25 mg. Men jag skulle gärna ha lite information om hur det ligger till med denna saken. Tack för att ni finns här för att svara på frågor.
Jenny Klefbom svarar:
Först och främst vill jag påpeka att det bara är läkare som får skriva ut receptbelagd medicin. Det är också läkare som sitter på expertkunskaperna om medicinen, och det ingår i deras jobb att informera patienten om allt som rör medicinen, såsom verkan och ev biverkningar.
Det är också väldigt viktigt att läkaren regelbundet följer upp medicineringen. Dels för att det inte är tanken att man ska fortsätta att äta psykofarmaka på ren slentrian – man måste alltså hela tiden utvärdera om fortsatt medicinering är befogad. Dels för att patienten måste ha möjlighet att ställa frågor och förstå den behandling hon går igenom.
Det är alltså inte någon psykolog eller psykoterapeut som ska hjälpa dig med dosering och utsättning av medicinen, utan det ska den läkare som skriver ut medicinen göra. Om det är din husläkare, så behöver du därför boka en rejält tilltagen tid för att gå igenom hur din situation ser ut nu, och hur ni ska tänka kring behandling i dagsläget.
Däremot är det tråkigt att du inte har fått någon psykologisk hjälp, trots att du har haft depressiva symtom under nästan åtta år.
Socialstyrelsens nya riktlinjer är att psykologisk behandling ska vara förstahandsval vid behandling av lätta och måttliga depressioner. Även om du alltså led av en svår depression när medicinen först sattes in, så är väl läget annorlunda nu så att det troligtvis är psykologisk behandling som du skulle vara mest behjälpt av.
Som psykolog tycker jag också att det är ett väldigt slöseri med en människas liv att fortsätta med att lindra symtomen med medicin under så lång tid som du har gjort, utan att ta itu med orsakerna bakom problemen. Det är lite som att äta smärtstillande medicin mot tandvärk i stället för att laga hålet i tanden. Och vem skulle göra så i 7-8 års tid?
Förutom att se till så att du får hjälp med hanteringen av medicinen, tycker jag därför att du ska ta upp frågan om psykoterapi med din läkare. Om du har ekonomisk möjlighet att gå privat hos en psykolog eller psykoterapeut, så är det förstås också en möjlighet.
Med vänlig hälsning,
