2/10/2010

Min 7-åring är i lilla tonåren

Min dotter kom in i det som kallas "lilla tonåren" innan hon fyllde 6 år. Nu är hon 7½ år och jag känner mig totalt nedbruten. När går detta över?

Ingenting vi gör duger åt henne. Har hon kompisar hemma så slutar det alltid med att hon blir osams med dem, skriker och gråter eller sätter sig och tjurar.

Hon upplever ett enormt mått av orättvisa. Om hon får sova över hos mormor 9 ggr och lillasyster 1 gång så är det just den där sista gången som är så orättvis och hon bryter ihop totalt.

Vi försöker resonera med henne, tala om att vi älskar henne och verkligen visa det. Men nu på senare tid börjar jag känna att jag inte ens v i l l hitta på något med henne, för hon blir alltid sur.

Vi var i väg och åkte pulka idag, hela familjen. Alla hade jättekul, men dottern blev sur för att ett annat barn trängde sig före i liften och stampade iväg och satte sig i en snöhög och var sur. När det blivit bra igen lekte hon fint till vi skulle åka hem.

Jag börjar alltid med att förvarna, typ "nu ska vi snart åka hem" så hon hinner förbereda sig. Efter en stund sa jag att nu är det sista åket, sen måste vi åka hem. Då blev hon återigen vrålsur, skrek och gapade och gick och satte sig vid bilen. Men hon skulle inte åka med hem, nej hon skulle stanna vid backen för vi struntar ju i henne ändå säger hon.

Hon säger massor av sådant...att vi inte älskar henne, att vi tycker att hon är dum, att hon lika gärna kan ställa sig på vägen och bli påkörd av en lastbil osv.

Hjälp!

/mamma till 4 barn


Malin Alfvén svarar:

Din dotter befinner sig verkligen i det vi brukar kalla för ”lilla tonåren” med allt vad det innebär. Men jag tror också att hon är en ovanligt viljestark person med mycket temperament. Jag kan tänka mig att hon även har mycket fantasi. Hon föreställer sig hur saker och ting ska bli och vara. Om det sedan inte blir på det viset så bryter hon ihop. Det är därför det är viktigt att förbereda henne som du gör även om det inte alltid räcker.

Den här utvecklingsfasen är de tvära kastens tid. Stor och liten, feg och djärv, självständig och osjälvständig, pessimistisk och optimistisk, glad och arg. Och det växlar snabbt! Det är också en tid när självförtroendet sviktar. Tankar på livet och döden sysselsätter ofta barnet. Det är så här det måste vara. För just de här barnen som är som din dotter, envisa, viljestarka och känsliga, drar den här utvecklingsfasen ofta ut på tiden.

Mitt förslag är att du ber din dotter om hjälp. Välj en lugn stund när ni inte är arga och irriterade, till exempel på sängkanten. Du kan säga ungefär så här: ”När du är så där arg som du var igår vet jag inte vad jag ska göra. Kan inte du berätta för mig vad vi ska göra för att vi inte ska få så mycket bråk?”

Även om din dotter inte kan svara just då så sätter dina frågor igång tankar hos henne om att det kan finnas lösningar. För övrigt måste ni nog fortsätta som ni gör. Bli arga, ledsna, sura och älska henne dessemellan.

Läs gärna Trotsboken (Malin Alfvén/Kristina Hofsten), avsnittet om 6-åringar och läs även valda delar för din dotter. Det är skönt för ett barn att få höra att det inte är ensamt om sitt sätt att vara utan att det tvärtom är ett naturligt steg i utvecklingen. Du kan också läsa mer om trots här på Psykologiguiden.

Med vänlig hälsning,