6/15/2009

Professionell hjälp åt aggressiv pojkvän med sargad bakgrund

Min pojkvän och jag har en väldigt dysfunktionell kommunikation när vi grälar, där jag tror hans aggressivitet spelar stor roll.Han är vanligtvis underbar mot mig men om bråk uppstår beter han sig emellanåt väldigt fult och det är omöjligt att föra en dialog med honom; han gapar och avbryter och kallar mig fula saker och säger att allt är mitt fel. Senare när det lugnat sig och vi försöker prata blir det mer som att han har en monolog och förklarar för mig vad jag gör fel. Jag upplever det som att han inte accepterar kritik och som att han ser ett gräl som ett krig som man ska vinna.

Det är inte bara mot mig han är såhär utan uppstår konflikt med andra människor så blir han också mycket aggressiv. Jag tänker att hans temperament och sätt att hantera konflikter och att bli ifrågasatt har att göra med hans tuffa bakgrund; bl.a. förlorade han sin familj när han var ung, tvingades leva på gatan och satt i fängelse där han torterades. Han flyttade till en ny kontinent med en svenska och när det efter flera år här i sverige tog slut drabbades han av en depression. Vidare känner han väl dagligen av vardagsrasism och utanförskap i samhället. Han har också diagnosen damp vilket jag tänker kan ha betydelse.

Jag undrar vilken skola inom psykologin som är passande för honom för att må bättre och för att kunna hantera sin aggressivitet? Kan man ge något generellt svar på om detta är ett hopplöst fall eller hur ser oddsen ut? En sådan bakgrund måste ju sätta djupa spår i en människa.


Anna Karlstedt svarar:

Det låter som att ni har det jobbigt när ni grälar och jag förstår att det emellanåt blir tungt för dig. Det är oerhört svårt att nå fram till någon som beter sig så aggressivt. Jag tror att din beskrivning ”ett krig man måste vinna” är precis det som händer.

Visst är det så att ens historia sätter spår. Din pojkväns bakgrund låter tung och svår och spelar sannolikt en betydande roll i hans sätt att bete sig idag. Att reagera med aggressivitet kan ha fyllt en viktig funktion (ur överlevnadssyfte) för honom i hans liv på gatan och i fängelset. Även om aggressiviteten idag inte längre fyller samma funktion är det tyvärr svårt att bryta ett aggressivt beteendemönster, vilket lätt triggas i lägen då han känner sig trängd eller hotad. Det skapar problem i de relationer han har idag, med dig och andra.

Inget fall är hopplöst! Utifrån ditt brev och din fråga drar jag slutsatsen att han inte genomgått någon (eller i alla fall inte särskilt mycket?) psykologisk behandling tidigare, och då finns ju mycket kvar att pröva. Jag kan utläsa att du vill honom väl och redan påbörjat försök att hjälpa honom. En förutsättning för att lyckas är dock hans egen motivation att förändra sitt beteende, utan egen drivkraft blir det svårt och enbart din välvilja och omtanke kommer inte att räcka till.

Vilken skola som är passande går inte alldeles enkelt att svara på. Det finns flera inriktningar som hjälper människor och visar goda behandlingsresultat. Det är viktigt att den som söker hjälp känner sig tillfreds med arbetssättet och med den psykolog/psykoterapeut som man skall arbeta med.

Inom den inriktning som jag själv har, kognitiv beteendeterapi (KBT), finns det behandlingsprogram som framför allt syftar till att ersätta ilska och aggressivitet med andra, mindre destruktiva beteenden, ART (Aggression Replacement Training). Det är en behandling som används mycket inom kriminalvården, men den har visat goda resultat och går numera också att få i flera andra sammanhang. En fördel med ART kan vara att behandlingen är fokuserad just på det din pojkvän har svårigheter med och därför kanske är lättare att ”sälja in” och motivera till än mer generella terapiformer. KBT har generellt visat sig vara en effektiv metod vid ilskehantering.

Om din pojkvän är motiverad att också ta ett mer allomfattande grepp på sina svårigheter, jag tänker då främst på hans bakgrund, kan Kris och traumacentrum vara en lämplig institution att kontakta (särskilt om han aldrig fått någon krisbearbetning efter allt han varit med om). Här arbetar man med människor som varit i krig, utsatts för tortyr eller råkat ut för andra traumatiserande händelser. Man arbetar med såväl kognitiv beteendeterapi som psykodynamiska terapier.

En tredje variant jag kan tänka mig är att ni söker er till parterapi, för att tillsammans försöka reda ut hur ni kan hantera konfliktsituationerna. Det är ofta en effektiv väg för att få till förändring. I varje kommun skall familjerådgivning tillhandahållas, alternativt kan man söka en psykolog eller psykoterapeut privat.

Här får du några länkar som kan ge dig mer information: Kris och trauma
Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Psykodynamisk psykoterapi

Jag önskar er lycka till!

Hälsningar