2010-02-25
ADHD? Eller inbillar jag mig bara?
Jag har alltid haft väldiga koncentrationssvårigheter, särskilt i skolan. Jag har aldrig direkt pratat om det, för jag har själv inte trott det varit något - och det har aldrig heller varit någon lärare eller någon i min familj som uppmärksammat det. Jag har dock funderat på dyslexi, men kompisar har stökat undan detta.
Idag såg jag ett program på TV4 om ADHD, där jag verkligen kände igen mig i det de berättade: - Jag hade svårt att hänga med på genomgångar i skolan, greps av panik och frågade ALLTID klasskamrater om vad som just sagt. - Samma som ovanstående, fast idag på jobbet under arbetsplatsträffar, vilket ofta slutar med att chefen ställer mig en fråga utan att jag vet vad som sagts, varpå mina kollegor skrattar. - Det är t.ex omöjligt för mig att hänga med och förstå vad som sägs under debatter på TV - inte så att jag inte förstår, bara för rörigt, för om jag läser förstår jag det mesta om jag bara tar mig tid. - Jag har lätt för att drömma mig bort när jag läser eller ser på film, vilket gör att jag ofta spolar tillbaka eller läser om det jag läst. - Jag har svårt för att komma igång med precis allt, träning eller egna intressen, men så fort jag kommer igång har jag istället svårt för att sluta, vilket resulterar i perioder av antingen eller - inget lagom. - Jag är en väldigt trött person. Det är för mig normalt att sova 10-12 tim/natt, ibland mer. Jag kan vakna flera ggr, men har svårt att komma upp då jag känner mig som drogad och somnar hela tiden om.
Ingrid Gråberg svarar:
ADHD är den engelska förkortningen för det som man på svenska kan kalla Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet.
Barn med ADHD brukar uppmärksammas i skolan, i och med att de har svårt att sitta still under lektionerna. Om man däremot har en Uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet (ADD) är det inte lika säkert att omgivningen ser problemen.
Kan det ha varit så att du höll dig på din plats och inte störde dina klasskamrater genom att prata rakt ut i klassrummet? I så fall är det fullt möjligt att du kan ha haft omfattande koncentrationssvårigheter, utan att lärarna insett allvarlighetsgraden.
Även som vuxen kan det vara värdefullt att få ett namn på sina problem; en diagnos. Dels upplever många det som väldigt skönt att få en förklaring till varför man har haft det jobbigt. I synnerhet som barn med Uppmärksamhetsstörningar ofta har fått mer skäll än andra, och kanske fått en stämpel som ”slarvig” eller ”lat”. Diagnosen kan då kännas lite som en upprättelse. Men det finns också mycket hjälp att få även för vuxna med uppmärksamhetsproblem, vare sig det handlar om medicin, arbetsminnesträningsprogram, eller anpassning av studie- och arbetssituationer.
Vill du få utrett om dina symtom är av den omfattningen att det rör sig om en Uppmärksamhetsstörning, så kan du vända dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller gå omvägen via din husläkare.
Med tanke på att det på vissa mottagningar kan vara långa väntetider för en utredning, så vill jag upplysa dig om att du kan åberopa vårdgarantin om det drar ut på tiden. Om man finner det rimligt att göra en utredning ska den påbörjas inom 90 dagar från det att beslutet har tagits.
Med vänlig hälsning,
