Hur förklarar jag mina ärr för mitt barn?
Jag har fula ärr på ena armen från självskadande under tonåren. Det är länge sen nu, bearbetat och klart - men ärren är ändå med mig varje dag och kommer alltid att vara det.
Min son är 13 månader och jag vet att det lär dröja innan han frågar om ärren. Men när den dagen kommer så vill jag vara förberedd och göra det som är bäst för honom.
Frågan kommer väl komma innan han egentligen är tillräckligt mogen att förstå och kunna hantera sådan information. Så jag undrar när är ett barn redo att höra att mamma har skurit sig själv - blir man någonsin redo att höra något sådant? En mamma är ju tryggheten? Och hur säger man det? Hur mycket behöver han veta?
Ingrid Gråberg svarar:
Det är verkligen inga lätta frågor du ställer. Du funderar över om, och i så fall när och hur, du ska berätta om bakgrunden till dina ärr.
Ställd inför dessa frågor har mina tankar vandrat från barns generella och individuella mognad till trygghet, tillit, lögner, förnekanden och familjehemligheter. De sistnämnda sakerna är sällan bra, samtidigt kan ibland sanningen vara smärtsam och svårbegriplig. Därför tycker jag om din inställning. Jag uppfattar det nämligen som att du är beredd att ärligt svara på din sons eventuella frågor – under förutsättning att sanningen inte skadar honom.
Att ljuga om ärren är inget jag rekommenderar, men du behöver ju inte berätta allt i detalj heller. Tänk på att inte ge mer information än barnet ber om, eller vad som känns bekvämt för dig själv – oavsett hur gammal eller mogen han är.
När han första gången uppmärksammar dina ärr kanske han nöjer sig med att ”det är ärr från en gammal skada” eller något liknande (det är ju sant att det är en skada, även om det är du själv som har tillfogat dig den). Och ställer han följdfrågor som du inte tror att han är mogen att höra svaret på, så kan du alltid säga att du ska berätta mer när han blir lite äldre.
Vad som är bäst för din son är omöjligt att svara på. Men om du idag känner dig trygg i dig själv och har distans till de tidigare självskadebeteendena, så tror jag att det kommer falla sig naturligt vad du ska säga och när. När din son klarar att höra att hans mamma har skurit sig beror inte bara på hans ålder och mognad, utan minst lika mycket på graden av trygghet och tillit som finns mellan er båda.
Mitt något luddiga råd till dig blir följande: Var beredd på att frågorna kan komma, men oroa dig inte för dem. Och lita på ditt eget omdöme.
Med vänlig hälsning,
