10/22/2012

Min 7-åring slår mig!

Vi har en underbar son på 7 1/2 år. Han fungerar jättebra socialt och har lätt för saker i skolan om han får det rätt förklarat för sig. Omtänksam osv. Problemet är att när han blir arg så börjar han slåss med knytnävarna upp i ansiktet, spottar i ansiktet, sparkas. Och detta gör han när man t.ex säger nej till att ha en kompis hemma. Och det ÄR BARA mot Mig han gör så.

Jag bor ihop med hans pappa men där gör sonen inget. Han kan sura men rör inte vid pappan. Han kan även ibland gå mot hundarna men där stoppar jag och hotar med att dom biter dig vilket dom har gjort så han borde ha lärt sig läxan där. Min undran: HUR I HELA VÄRLDEN FÅR JAG HAN ATT SLUTA SLÅ MIG OSV? HAN FÅR GÄRNA VARA ARG MEN ALLT DET ANDRA???????


Jenny Klefbom svarar:

Jag håller med dig: Din son måste förstås få känna vad han vill, även stark ilska. Men hans beteenden mot dig är helt oacceptabla.

När ett barn beter sig våldsamt blir det första steget alltid att försöka förstå vad det beror på. I ditt fall kan man utesluta att det handlar om att han inte kan kontrollera sig själv. Hade det varit hela problemet så hade han ju riktat sin ilska mot fler än dig. Man kan alltså fråga sig varför han tar ut all sin ilska bara mot dig. Jag kan inte veta bakgrunden till att det har blivit så här, men jag tror att jag kan förstå lite av varför beteendet fortsätter.

Du skriver att du stoppar din son när han går mot hundarna. Hur gör du då? Räcker det med att du hotar honom med att hundarna kan bitas? Eller ändrar du också ditt tonläge och låter mer bestämd än vanligt, eller sätter mycket tydliga gränser på något annat sätt?

Mitt förslag är att du tar lärdom av hur du hanterar hans utbrott mot hundarna, och börjar använda samma metod när han ger sig på dig. För jag tror helt enkelt att din son ger sig på dig – för att han kan. Det har hittills inte blivit någon tydlig konsekvens som har varit tillräckligt stark för att få honom att sluta upp.

En annan möjlig förklaring är att han faktiskt har vunnit något på att leva ut sin ilska på det här sättet. Att han har lyckats driva igenom sin vilja med hjälp av våldsamhet. Det behöver inte ha skett nyligen, men har det någon gång lyckats så är risken stor att det leder till att man gång på gång försöker med samma metod igen, det vill säga mer våld.

En annan anledning till att din son inte ger sig på pappa, men gärna dig, kan helt enkelt vara att pappa är starkare än du och därmed mer respektingivande. Jag undrar därför vad din man gör när pojken tar till våld mot dig? Jag tror att det vore bra om ni båda föräldrar pratar igenom det här problemet noga, och gör upp en plan. Det är viktigt att din man kan se att problemet inte är ditt, utan ert, som föräldrapar. Det ligger alltså lika mycket på honom som på dig att få stopp på detta. Om din son märker att pappa, som han ju har respekt för, tydligt inte accepterar att han gör som han gör mot dig, så kommer även det att ha effekt.

För att inte riskera några missförstånd vill jag förtydliga att jag inte förespråkar hot och våld. Tanken är alltså inte att pappan ska använda hårda tag för att förmedla ert budskap, utan att han med sin naturliga auktoritet ska stötta dig. Inte heller är tanken att han ska kliva in och ta över varje gång du och sonen hamnar i en konflikt, utan du behöver också hitta ett sätt att själv säga ifrån på ett tydligt sätt.

Om du och din man inte kommer till rätta med det här själva, tycker jag att ni ska söka familjeterapeutisk hjälp. Antingen hos BUP eller hos en privatpraktiserande psykolog med barn/familjeinriktning.

Det är nu, medan sonen är förhållandevis liten, som ni behöver komma till rätta med detta beteende. Väntar ni så har ni snart en tonåring i huset som du inte har kontroll över.

Med vänlig hälsning,