Jag har perioder när jag gör farliga saker
Jag är en kille på 22 år som för det mesta mår bra. Problemet är att jag sporadiskt mår väldigt dåligt. Vid dessa tillfällen blir jag inåtriktad och låser mer eller mindre in mig själv. Ofta hjälper det att sysselsätta mig så mycket som möjligt så jag hamnar på andra tankar.
Dock händer det att jag gör saker som inte är helt ofarliga när jag mår dåligt. Inte för att jag skadar mig själv men jag ger mig in i en situation där jag vet att jag kan bli skadad. Med den enda tanken att "Det som händer, händer. Det spelar ändå ingen roll." I efterhand har jag antingen förstått att det varit vansinnigt eller fått höra det från andra. Jag antar att jag blir ganska impulsiv när jag mår så.
Det jag undrar är om det är något jag borde söka hjälp för. Har försökt att tvinga iväg mig själv till min läkare för att diskutera problemet. Men är tyvärr rädd för att jag ska bli skickad därifrån med en klapp på axeln och ett "det fixar du!". Eftersom jag alltid fått höra det av andra.
Det känns som att människor runt i kring mig inte tror att det är möjligt för mig att ha problem.
Jenny Klefbom svarar:
Som du beskriver ditt liv så mår du på det hela taget bra – förutom under de här perioderna då du isolerar dig och gör farliga saker. En fråga som dyker upp hos mig är hur ofta du får dina perioder, och om du själv ser något mönster i när de dyker upp och varför.
Om dina perioder till exempel dyker upp i samband med någonting annat; en viss årstid, då du har det extra stressigt på jobbet eller i studierna, då du har problem i dina relationer eller något annat, så ger det viktiga ledtrådar om upphovet till problemen. Och vet man vad som utlöser att man mår dåligt så vet man också lite mer om vad man kan göra för att inte sätta igång mekanismerna. Vad jag menar är att det kanske finns saker som du gör när du mår bra som du behöver ta itu med, för att på sikt slippa gå in i dessa tillstånd.
Om du tänker över detta noga, men ändå inte finner något som helst mönster bakom dina perioder, tycker jag att det finns all anledning att söka kontakt med vården för att få hjälp med att förstå vad det är som händer. Det måste ju kännas ganska osäkert och läskigt för dig att inte veta när du kan lita på dig själv, och när en impulsiv och destruktiv autopilot tar över ditt handlande.
När du skriver ”min läkare”, så antar jag att du med det menar din husläkare. Eftersom husläkare inte har någon nämnvärd utbildning i problem av psykisk karaktär så skulle nog även jag säga att risken finns att du får gå därifrån utan att ha fått svar på dina frågor. Men det ska du inte nöja dig med.
Antingen kan du själv ta direktkontakt med den psykiatriska öppenvårdsmottagning som du hör till, för att få komma till en specialist direkt. Ett annat alternativ är att du börjar med ett besök hos din vanliga läkare, men ber denna om en remiss till psykiatrin om hans eller hennes kompetens inte räcker till för att förklara dina problem.
Hur som helst ska du inte nöja dig med en klapp på axeln. Även om det är så att dina perioder dyker upp relativt sällan, så är det ju tydligt att de dels innebär fara för dig, och dels oroar dig mycket. Då har du också rätt att bli både tagen på allvar, och få hjälp och stöd med att slippa perioderna i framtiden.
Vänlig hälsning,
