11/5/2012

Är det normalt att vilja ha sex med vilken kille som helst?

Jag är en homosexuell kille på 22 år. Första gången jag hade sex med en kille var jag 17 år gammal. Idag, 5 år senare träffas vi fortfarande för att ha sex. Men jag har tröttnat på honom, jag vill uppleva nya killar och få mera upplevleser.

På sista tiden har det slagit slint i min hjärna på det sexuella planet. Jag har stämt träff med killar via nätet, åkt hem till dom och haft sex med dom. Jag älskar det, det normlösa frisläppta beteendet. Jag njuter av det, njuter av njutningen och spänningen. Ärligt talat är jag kanppast blyg när jag träffar en kille för första gången, jag bara drar av hans kläder helt ohämmat och gör vissa saker.

Jag är olyckligt singel, har letat pv i ett år men sexet gör sorgen och smärtan mindre.

Ibland funderar jag om mina drifter är normala. Häromdan såg jag en skitsnygg kille på bussen i min ålder. Han hade lite kläder på sig och shorts som visade hans fina ben. Jag blev helt varm imombords av kåthet och längtan efter hans kropp.

Ärligt talat kan jag ha sex med vilken kille som helst, bara jag tycker han är attraktiv och inte verkar farlig. Det är som att spärren inom mig inte finns, som att sexualdriften är så stark att skammen och normerna inte betyder nått. Hade han kommit fram till mig och frågat om jag vill ha sex så hade jag hoppat av bussen direkt och gått in i nån skogsglänta med honom. Förmodligen hade vi haft världens mest passionerade sex.

Jag träffade en främmande kille och hade det underbart. Normalt?


Jenny Klefbom svarar:

Om din fråga bara hade handlat om att du känner kåthet och glädje så hade jag inte haft några som helst synpunkter på ditt sätt att leva.

Det finns förstås moralföreställningar och andra normer som säger att det är fel att ha sex med många, och utan att också känna kärlek för dem man har sex med, men sådana regler bygger ju ofta på sådant som inte längre är aktuellt. Exempelvis har inte alla i Sverige samma religion, om man ens har en religion, och det finns därför inget skäl för alla att följa särskilda religiösa påbud som gäller sex.

Inte heller är sex så farligt som det var innan man kunde skydda sig mot exempelvis könssjukdomar. Sex betraktas helt enkelt nu för tiden som den enskildes ensak, så länge ingen skadas eller far illa av sexet.

Men sen tar du upp någonting helt annat i mitten av ditt mail, som får mig att haja till. Du skriver att du är olyckligt singel. Det får mig att förstå att den kille som du gjorde din sexuella debut med inte längre är, eller kanske aldrig har varit, din pojkvän.

Du skriver också att sexet gör sorgen och smärtan mindre. Det verkar alltså uppenbart för mig att du egentligen skulle vilja leva ett helt annat liv än du gör, med en fast sexpartner som du också älskar och delar annat än sex med. Och i ljuset av detta framstår plötsligt ditt normlösa, frisläppta beteende, som du säger dig älska, som något av en drog som främst fyller funktionen att döva dina känslor av sorg och brist på kärlek.

Faktum är att just liknelsen med en drog inte är så dum, för precis som alkohol (och sex) kan fungera som en social stämningshöjare, så kan det också fungera som ett slags medicin man tar till för att döva smärta. I det ena fallet har alkoholen en positiv laddning, i det andra en negativ laddning, som i förlängningen kan föra med sig allvarliga problem.

Förutom det faktum att du använder sex för att döva smärta, så tänker jag också att det faktum att du skriver hit med undringar över om din sexualitet är normal faktiskt utgör en varningsflagga. Hade allt varit lustfyllt och oproblematiskt hade du väl knappast haft dessa funderingar?

Nu tror jag inte att ditt problem i grund och botten handlar om att du inte har en pojkvän, eller om jag ska vända på steken: Jag tror inte att alla dina problem skulle vara lösta om du hittade en pojkvän. Utifrån ditt mail kan jag inte avgöra vad som är roten till att du inte funnit det du söker, nämligen någon att älska, eller varför du inte som andra kan slå dig till ro med att kärleken kommer även till dig en dag. Men jag känner mig övertygad om att denna oro över ensamhet är större hos dig än hos de allra flesta unga människor.

Jag kan bara spekulera kring om du har varit med om svåra separationer tidigare i livet, om du har konfliktfyllda relationer till dina närmaste, om du varit utsatt för mobbning eller andra övergrepp, eller om du har en självkänsla som fått sig sina törnar eller något helt annat.

Mitt råd blir ändå att du på egen hand börjar fundera över vad som kan ligga bakom din känsla av ensamhet och att du verkligen känner efter vad din sorg handlar om. Under tiden tror jag att det kan vara klokt att under en period ligga lågt med sexet, eftersom sexet ju fyller funktionen att just döva känslor.

Det finns också professionell hjälp att få:

RFSU tar emot för både kortare och längre psykoterapeutiska kontakter.

Ungdomsmottagningen, www.UMO.se, finns över hela Sverige och tar emot unga upp till 25 år, som har problem inom området sex och samlevnad.

Slutligen finns en sajt som heter www.preventell.se, där du kan läsa mer om vilken hjälp man kan få om man har problem med oönskad sexualitet.

Vänlig hälsning,