3/11/2010

1-åring vägrar somna i sin egen säng

Jag har en fråga angående min dotter som är lite över 1år.

Hon vägrar somna i sin egen säng, vi ger hon välling i sin säng, och då är hon verkligen jättetrött, men hon ligger vaken tills den är slut och sen ska hon upp och ligga i våran säng tills hon somnar, och det kan ta flera timmar ibland, och det börjar verkligen bli jättejobbigt, och det börjar ta på mitt och min sambos förhållande också, eftersom man är så trött på kvällarna och då tar man ut allt på sin sambo =/

Skulle bli JÄTTE GLAD om jag fick något råd eller tips. Tack på förhand. Mvh Trött mamma !


Jenny Klefbom svarar:

Så små barn som din dotter har ofta inte utvecklat sovvanor som är helt anpassade till vuxenvärlden än. De kan mycket väl vara kvar i bäbisstadiet, där de sover när de är trötta, och är vakna när de är pigga – eller när de har något kul att göra.

När jag läser ditt brev så ser jag att du och sin sambo läser in en del avsikter och orsaker i er dotters sömnbeteende. Hon ”vägrar somna”, och ”ska upp”, till exempel. Jag tror inte att en ettåring klarar av att vägra sova, om hon verkligen är trött. Och att hon ”ska upp” – hur menar du med det? Man kan också beskriva det som att ni väljer att ta upp henne. Självklart med goda skäl; kanske för att hon annars skriker eller lever rövare på annat sätt.

För det första tror jag att ni alla skulle må bra av att börja se på problemet lite mer som någonting som just nu fyller en funktion för er dotter. Lägg bort alla era vuxenkänslor, och tillskriv inte henne så stora avsikter med sitt beteende. Detta för att hela situationen annars riskerar att bli känslomässigt infekterad, vilket kommer att påverka både ert parförhållande och ert förhållande till flickan.

För det andra tycker jag att ni ska börja se på vilka effekter ert eget agerande kan tänkas få. Om jag var er dotter, skulle jag till exempel tycka att mitt skrikande på kvällarna har varit en riktig fullträff, om det varje gång leder till att jag får komma upp i er säng och får er fulla uppmärksamhet i flera timmar. Då skulle jag ännu mindre vilja sova. Och jag skulle dessutom utveckla en dygnsrytm där jag somnar väldigt sent.

Hur ni väljer att bryta mönstret är er sak att bestämma. Det där med välling i sängen kan fungera lite olika, en del blir dåsiga medan andra piggnar till av energitillskottet. Men med tanke på er dotters ålder borde ni börja borsta tänderna på henne, och då ska det inte ätas någonting efter det. Det kan också föra det goda med sig att det blir tydligt för er dotter var gränsen mellan måltid, och sömn, går.

Kanske tycker ni att det är väldigt viktigt att få ha er säng för er själva under en period. Låt henne då ligga kvar i sin säng och hantera hennes protester på ett annat sätt än genom att ge efter för dem. Låt henne ha så tråkigt att sömnen ter sig som ett lockande alternativ, och visa tydligt att det är sömn som gäller: inget prat, inga leksaker, inga tända lampor osv.

Kanske väljer ni att lägga henne senare fast i er säng, samtidigt som ni själva går och lägger er, men då med det uttalade kravet att det ska vara tyst och lugnt. Eller kanske kan ni natta henne i er säng, eller åtminstone i ert rum, med den trygghet det verkar innebära för henne, men utan att ni för den skull ska ligga där i flera timmar med henne.

Möjligheterna är egentligen oändliga, och att hitta rätt innebär ofta att man får experimentera sig fram. Det enda som är helt klart är att ni måste förändra någonting, eftersom det fungerar så dåligt för tillfället.

Med vänlig hälsning,