2010-04-19
Deprimerad efter avgångsvederlag
Jag har alldeles nyligen fått ett avgångsvederlag, det har trots allt känts positivt för det ger en möjlighet till något nytt och förhoppningsvis mycket bättre. Förra året var tufft med mobbing, något jag aldrig varit med om tidigare. Fick mycket stöd. Verksamheten jag byggt upp och verkligen lagt min själ i, lägger man ner av ekonomiska skäl. Nu är jag så fruktansvärt trött, mitt vanliga jag är långt borta, jag känner oro och ångest, drömmer otroligt intensiv. Känns som jag sitter inkapslad i mig själv, och förmår inte titta varken bakåt eller framåt. All känsla av att det skulle bli så positivt är borta och nu känns det bara tomt. Hur ska jag hantera detta? Ska det vara så här?
Förra året, då mobbningen pågick var jag lätt deprimerad och fick läkemedel under en tid ( 6 mån.), en liten dos, som jag dock slutade med . Kan det vara värt att ta upp det igen för en period. Depression finns i släkten och jag har mycket stor respekt för det.
Anna Karlstedt svarar:
Jag tycker inte det är konstigt att du reagerar som du gör när jag läser om din situation.
- Även om ditt avgångsvederlag känts övervägande positivt så innebär det slutet på något som varit viktigt och haft en stor plats i ditt liv - Du beskriver att du lagt ner massor av arbete och engagemang på något som nu läggs ned. Det är såklart en grogrund för uppgivenhet, tomhet och kanske en upplevelse av svek. - Mobbing är en svår upplevelse. Även om du fått stöd så är det något som du sannolikt fortfarande brottas med. - Din situation innebär en osäkerhet om framtiden. Som du är inne på kan det hela leda till förbättringar för dig men det är självklart en situation som också kan väcka oro och tvivel.
Depression är en diagnos som man ställer utifrån de symtom och besvär som patienten berättar om och hur man uppfattar han eller henne i samtalet/kontakten. Depressionssymtomen innefattar känslomässiga (t.ex. minskat engagemang, glädjelöshet) och kroppsliga (t.ex. sömnstörning, viktförändring) symtom och även beteendeförändringar (drar sig undan socialt).
Man kan inte (och får inte heller) ställa diagnos utifrån ett brev, men du beskriver en rad depressionssymtom och det finns utan tvekan tillräckligt med information för att råda dig att kontakta en psykiater eller psykolog för depressionsbedömning och ställningstagande till eventuell behandling. Särskilt med tanke på att det finns depressionsproblematik i din släkt.
Antidepressiva mediciner kan ofta vara till stor hjälp och bör självklart övervägas om bedömningen skulle landa i det. Det finns också psykologiska behandlingsmetoder med bevisligen god effekt.
Socialstyrelsen har kommit ut med behandlingsrekommendationer vid ångest och depression. Vid lättare samt vid medelsvåra depressioner rekommenderas kognitiv beteendeterapi. En professionell bedömning av din nuvarande situation och ditt stämningsläge kan avgöra vad som vore bäst för just dig.
Jag vill betona att jag inte finner din känslomässiga reaktion konstig eller onaturlig på något sätt. Dock tror jag att du har mycket att vinna på att omgående försöka komma till rätta med din nedstämdhet.
Lycka till!
