2012-10-25
Depression i hela familjen?
Kan det vara så att en hel familj har fått en depression? Det är jag, min man och vår 16-åriga dotter. Jag känner att vi inte ger varandra något positivt längre. När jag tar upp det och försöker jobba fram lösningar tycker de andra två att det är väldigt jobbigt och vill inte. De tycker att det är jobbigt att ta tag i och hoppas väl att det ska försvinna av sig självt, men det gör det inte.
Det blir bara värre. Jag tycker mycket om min familj men känner att jag är tröttare och ledsnare efter en helg tillsammans än hur jag kände mig på fredagen. Min man säger oftare och oftare att han trivs bäst själv och tycker att det är jobbigt med andra människor. Det känns som han inkluderar mig och min familj i det. Nu var det bestämt att vi skulle åka utomlands tillsammans med min mamma och bror, som båda fyllt jämt, och som vi ska fira. Men jag vet inte om vi klarar det.
Vi kommer troligen inte bidra till att det blir någon trevlig vecka. Jag vet inte vad jag ska säga till dem. Min man tyckte att jag kunde åka själv, utan honom och dottern.... det känns inte bra att han säger så. Det är ju inte för vår skull utan för min mor och brors skull som vi gör detta. Det är förmodligen den sista resa min mor orkar med. Själv känner jag mig helt slut. Har ett mycket krävande arbete som är mycket utvecklande och där jag har stor möjlighet att påverka, men höga krav och jag måste vara på topp. Situationen hemma dränerar mig på all kraft. Vår dotter har förändrats mycket på senaste 4 månaderna.
Ingrid Gråberg svarar:
Din man uttrycker ofta en önskan om att få vara ifred och din dotter har förändrats mycket den senaste tiden. Själv känner du dig helt slut, men frågan är hur ni mår var och en för sig.
Dina beskrivningar av familjemedlemmarna är alltför kortfattade för att jag ska kunna ha någon uppfattning om huruvida någon av er är deprimerad. Däremot är det tydligt att du vantrivs med hur familjelivet fungerar just nu. Kanske är det inte så dumt att tänka i termer av att familjen som helhet är deprimerad – i alla fall i dina ögon.
Sedan är frågan om det beror på att en eller flera av medlemmarna mår dåligt och påverkar hela systemet, eller om det beror på att ni utvecklat olika preferenser och olika förväntningar på varandra och familjelivet. Det vill säga handlar det i grunden om psykisk ohälsa eller handlar det snarare om svårigheter att jämka samman olika önskemål och/eller svårigheter att kommunicera?
När jag läser ditt brev får jag intrycket av att du är den som påtalar att ni har problem och också den som försöker ta initiativ till att åstadkomma en förändring. De andra verkar bara tycka att det är jobbigt att du drar upp problemen och de är inte beredda att prova några av dina förslag. Min undran är; upplever maken och dottern överhuvudtaget några problem eller är de nöjda med sin tillvaro? Och om de känner någon form av missnöje; är det brist på ork som gör att de inte är öppna för förändringar? Eller är det snarare så att ni har helt olika tankar om vad som behöver förändras?
I första hand kanske du behöver ta reda på mer om din mans tankar och känsloliv, för att förstå varför han tycker det är jobbigt med andra människor och varför han inte nappar på dina lösningsförslag. Och har han i sin tur förstått hur viktigt det är för dig att hela familjen följer med för att fira din mamma och bror?
Jag antar att ni har levt tillsammans i minst 16 år och då kan man tycka att man känner varandra väl, men faktum är att det ofta visar sig att så inte är fallet. Problemet är att vi allt för ofta agerar som om tankeläsning fungerar, det vill säga vi utgår ifrån att partnern ska förstå vad vi känner och tänker utan att vi uttrycker det i ord. Likaså utgår vi ifrån att vi förstår avsikterna bakom partnerns beteenden och uttalanden.
Även om vi många gånger gissar rätt så fungerar inte den här icke-verbala kommunikationen felfritt. Dessutom räcker det inte med att vi förstår varandra fullt ut vid ett tillfälle, eftersom vi även som vuxna utvecklas och påverkas av våra upplevelser.
Om ni har svårt att nå fram till varandra kan det vara en god idé att anlita en familje- eller parterapeut.
Med vänlig hälsning,
