3/25/2010

7-åring som har svårt för nya situationer

Vår son har alltid haft det jobbigt med nya situationer, nya människor samt många människor. Tog en hel termin på dagis innan han var med på gympan, svårt att säga hej el hejdå eller svara när någon okänd frågar något!

Han har vid ett par tillfällen vid 5-6 års åldern nästan fått panik när vi anlände till kalas. Vill inte vara med på lucia tåg osv. Mycket av detta har blivit bättre, han går nu i 1:a klass och det fungerar bra. Men, vi har provat på slalom skola, friidrotts skola men det låser sig totalt när vi kommer dit, han kan inte förmå sig NÅGOT!

Skulle i dag på undersökning hos Tandläkaren men han vägrade gapa, låste sig mer och mer! Det är precis som att det låser sig som värst när det förväntas något från honom? Hur ska vi bemöta detta, vi blir otroligt frustrerade. Han har alltid fått mycket kärlek och vi har alltid försökt leka fram saker, inga höga krav, HJÄLP OSS!!


Jenny Klefbom svarar:

Att små barn trilskas och går sin egen, ibland tokiga, väg är inte något konstigt. Däremot förväntar man sig att barnet ska bli alltmer socialiserat med ökad ålder. Vi människor har ju en ganska stor förmåga att sätta våra egna behov åt sidan, för att inte riskera att framstå som avvikande, bråkiga eller otrevliga.

I 7-årsåldern befinner man sig i något av en mellanålder. Man kan fortfarande ”flippa ur”, om kraven blir helt övermäktiga. Men man har också ganska stor koll på vad som förväntas av en. Och man brukar ha uppnått en viss förmåga att se sig själv med andras ögon, vilket leder till att man är beredd att gå ganska långt för att passa in. Man förstår helt enkelt när man går över gränsen, och det vill man inte göra.

Vad som också väcker lite undringar är att din son uppvisar en del motsägelsefulla beteenden. Samtidigt som man kan tolka hans ovilja mot kalas och andra sammanhang med mycket folk som uttryck för blyghet, så är han allt annat än blyg när han öppet går emot vuxna på det sätt som verkar ske i olika sammanhang. Det får mig att fundera över om hans beteenden är uttryck för att han inte alltid förstår, eller bryr sig om, de sociala koderna, snarare än för genuin blyghet.

Eftersom ni har upplevt de här problemen hos er son under lång tid nu, och de inte har vuxit bort med ökad ålder, tycker jag att det är dags att undersöka vad de bottnar i. Vänd er till elevhälsovården; skolsköterskan eller skolpsykologen, eller till BUP. Berätta om er sons svårigheter precis som ni gör i ert brev hit till Psykologiguiden. Och var tydliga med att ni önskar få hjälp med en utredning av vad problemen handlar om.

Med vänlig hälsning