7/25/2010

Vänner som inte bjuder tillbaka

Vad gör vi för fel när våra vänner gärna kommer till oss på fest men väldigt sällan bjuder tillbaka?? När vi har fest hemma bjuder vi på mat o dricka samt dessert eftersom jag tycker mycket om att laga mat. Kan det bli för mycket o att andra inte tycker att de kan/vill bjuda på samma tillbaka? Även om jag försöker förklara att jag är nöjd med korv o bröd bara vi träffas, verkar det inte gå hem.

Bjuder vi för många åt gången? Oftast är vi 8-10st. De gånger vi hittar på aktiviteter utanför hemmet, såsom gokart, Fångarna på gården eller skridskoåkning, följer många med men de hör inte av sej till oss om/när de ska göra nåt liknande. Visst kan det vara en del som aldrig tar tag i sånt, men någon borde väl hitta på nåt nån gång o då fråga om vi vill följa med?!?!

Min man arbetar ofta på helgerna vintertid, kan det göra att de inte bjuder oss för då är det ju "bara" jag o barnen som kan komma?? De flesta träffar vi regelbundet genom barnens aktiviteter, så det är inte så att vi bara ses nån gång då och då.

Hur gör jag för att få veta vad vi gör för fel? Det har varit så här i flera år nu, och vi känner oss orättvist behandlade. Kan det vara en lösning i att be dem ta med sej mat/dryck, på så sätt behöver inte vi bekosta festen utan alla får vara med och bidraga?? Har vi varit för snälla o "skämt" bort vännerna så de förväntar sej att det jämt är vi som ordnar tillställningar? Å andra sidan kan man höra "på byn" att de gjort både det ena o det andra i helgen men utan oss.


Anna Karlstedt svarar:

Jag kan verkligen förstå att ni känner er orättvist behandlade och kanske lite bortstötta i de här siutationerna. Alla typer av relationer behöver någon form av balans för att vara tillfredsställande för de inblandade. Det är uppenbart att du/ni upplever obalans gentemot era vänner och det är naturligt att det väcker frågor hos er. Är vi utnyttjade? Varför får inte vi vara med? Umgås dom med oss bara om vi bjuder på mat och dryck, duger vi inte annars?

Utifrån ditt brev kan jag inte se att ni skulle göra något fel, det vill säga att ert sätt att bjuda in, ordna aktiviteter och fixa mat skulle förklara den obalans ni upplever.

Som vid de flesta konflikter är rådet att prata om det, även om det är en känslig fråga att ta upp. Ni kanske kan välja ut några av era vänner som ni känner förtroende för och berätta om hur ni upplever situationen. Undvik att utkräva svar, att lägga ut texten om vad andra gör eller inte gör, utan fokusera på att beskriva er egen upplevelse. Koncentrera er på att beskriva vad ni tänker och känner, ni kan också be era vänner att fundera lite och eventuellt ge er lite feedback (om det är något de kan komma på som hindrar dem ifrån att bjuda igen etc.).

Målet med ett sådant samtal bör i första hand vara att obalansen ska kännas mindre problematisk för er och inte att det ska bli rättvist när det gäller antal inbjudningar och engagemang i det sociala livet. Ofta är problemet i sådana här sammanhang inte rättvisa i sak (t.ex. antalet inbjudningar) utan känslan av att bli utnyttjad, att inte få uppskattning, att ge men inte få. De känslorna brukar också bli lite lättare att bära om man får sätta ord på dem.

Lycka till

Vänlig hälsning,