1/25/2013

Ska jag satsa på relationen trots att jag saknar förälskelsekänslor?

Jag har alltid haft lätt för att förälska mig men oftast så är det inte besvarat. Jag har åkt på många nitar genom livet. Jag är idag 34 år och längtan efter att träffa den rätta som jag kan skapa en famlij med är stor. Rädslan för att inte uppnå detta är ännu större. Jag förälskar mig alltid i fel män. Män som inte vill ha något seriöst, i varje fall inte med mig.

Jag har nu träffat en underbar kille som är ganska många år yngre än mig. Enligt honom är jag kvinnan i hans liv. Han vill ge mig allt det där som jag längtar efter. Jag tycker jättemycket om honom, verkligen, men jag har inga förälskelsekänslor för honom. Inga fjärilar i magen. Men han har alla bra kvaliteter som jag söker efter hos en man. Jag vet att han skulle vara både en bra man och pappa. Vi möts på många plan. Frågan är om man ska lägga förälskelsen åt sidan eftersom det alltid har gått åt skogen ändå, och faktiskt satsa på en kille som faktiskt är bra på alla sätt och vis?


Anna Bennich Karlstedt svarar:

Jag förstår så väl att du ställer dig, och nu mig, den frågan. Längtan efter en familj, efter stabilitet och trygghet brukar vara väldigt stark när den väl gjort sig påmind. Och så den egna klockan som tickar på, vännerna runt omkring som den ena efter den andra skaffar familj, det brukar också stressa. Och så den där ofta ökande rädslan att missa tåget, precis som du beskriver.

Och så står det en person där, redo att ge dig det du vill ha. Han har alla rätt på listan. Utom det där med förälskelsekänslor då. Men hur viktigt är det? Kan man skaffa barn med någon som mest känns som en vän? Ja, det kan man. Det finns det flera exempel på. Men det viktigaste, om det skall fungera, är att det är uttalat och accepterat. För vad gör förälskelsekänslorna med oss? Vi blir till exempel mer benägna till närhet och till sex. Det är ju till stor del det som skiljer en vänskapsrelation ifrån en kärleksrelation.

Om du inte känner fjärilar i magen gissar jag att det är attraktionen som sviktar. Det kommer att få konsekvenser för er som par och det har den här mannen rätt att få veta tycker jag. Risken är annars att han kommer att känna sig väldigt sårad och utnyttjad längre fram.

Själva förälskelsekänslorna falnar ju med tiden för alla. Behovet av sex och intimitet varierar vanligen både över tid och mellan par. Men förälskelsen går ofta över i en mer djup, varaktig kärlek, i alla fall i de relationer som lever vidare efter förälskelsefasen. Det startar ni utan.

Du kommer sannolikt inte enbart kunna leva på tacksamhet över att han är en så bra make och far. Det kommer sannolikt att märkas på dig att du inte är, och aldrig har varit, förälskad. Det kommer sannolikt bli ett problem längre fram, den här känslomässiga obalansen som redan nu finns mellan er. Du kommer sannolikt förälska dig i andra längs vägen. Vad skall du göra av det då?

Den man du har träffat bör få veta hur du känner och själv ta ställning till hur han vill göra utifrån den vetskapen. Kan han tänka sig att leva med dig ändå? Ni behöver diskutera de olika konsekvenserna det innebär och därefter ta ett beslut. Kanske ett smärtsamt beslut. Men åtminstone genomtänkt.

Här kan du läsa mer om:
Förälskelse
Växa tillsammans

Med vänlig hälsning,