2012-11-16
För gammal för att bli pappa igen?
Jag har fått ett grubbleri på hjärnan....jag är 40 år gammal och har fem underbara barn. Den minsta är tre år gammal. Min man (alla barnens far) är dock 15 år äldre än mig, 55 år gammal. Han vill gärna ha ett barn till, jag vill ännu mer gärna ha ett barn till och även barnen vill gärna ha syskon. Men jag tvekar så och det enbart p g a hans ålder. Egentligen tycker jag att han är för gammal för att bli pappa igen.
Han är inte gammal idag, inte i sättet heller, men om tio år, tjugo år? Vi är pigga, friska och aktiva och våra släktingar har blivit gamla, vi har inga ärftliga sjukdomar. Det ger ju i o f s inga garantier. Men jag slits mellan bebislängtan och den här tanken att han är för gammal, mest oroar jag mig för vad andra ska säga. Då vi ändå har en treåring blir det ju inte så stor skillnad på barnen heller....Jag vet att det är vanligare med äldre föräldrar idag, och jag tror att gränsen för IVF ligger på 55 år för män.
Hjärtat säger ja och hjärnan nej. Det skulle bli vårt sista barn, sedan är vår familj klar. Jag älskar min stora familj och även om det kan vara jobbigt ibland är det så underbart så det väger över allt annat. Jag har en universitetsutbildning och ett jobb jag trivs med, så det är inte så att jag vill gå hemma och "dra". Vi har fast jobb båda två, bor i villa och har en bra tillvaro. Vore det så fel att låta familjen växa lite till? Är jag tokig? Hur ska jag göra för att bli starkare och kunna strunta i vad andra säger?
Jenny Klefbom svarar:
Hela ditt mail är en enda lång plädering för ett sjätte barn. Så vad hindrar er? Jo, i någon mån verkar du fundera lite grann över hur det kan bli i framtiden, när din man blir äldre samtidigt som barnet kommer att vara barn ganska så länge.
Det finns naturligtvis en del att fundera kring när det gäller din mans ålder. Det jag tycker är det viktigaste ämnet att tänka igenom är om du känner dig beredd på att axla ett ganska stort ansvar för barnen, om det skulle vara så att din mans krafter tryter eller att han rent av blir sjuklig på något sätt. Man får ju tänka att ert planerade barn kommer att vara redo att flytta hemifrån när din man är i 75-årsåldern, och det är ingen självklarhet, oavsett hur pigg och frisk man är som 55-åring, att man har hälsan i behåll vid 75. Jag misstänker dock att du redan har tänkt den tanken, och att den inte fått dig att känna dig mindre barnsugen.
Faktum är ju också att du själv kommer att vara en ganska van tonårsmamma när det är dags för det ofödda barnet att gå igenom den fasen. Kanske rent av att du kommer att uppleva det som rena semestern att bara ha ett eller två barn hemma.
Det du dock lyfter som ditt stora problem är vad andra tycker och tänker i den här frågan. Och så vill du ha svar på frågan om vad du kan göra för att bli stark och kunna strunta i andras uppfattning. Jag är rädd för att jag måste göra dig besviken. Det finns ingen ”kur” för att få råg i ryggen. Att våga gå på tvärs med normer och värderingar, eller kanske rent av fördomar, är något som bara kan ske genom att man tar sats, vågar och kastar sig ut.
Frågorna du behöver ställa dig är kanske inte att fortsätta att väga för- och nackdelar med ett sjätte barn emot varandra, utan snarare hur mycket du vill det här. Vill du det så mycket att du är beredd att ta att några kommer att tycka att ni är oansvariga, gapar efter mycket eller vad de nu kan tänkas tycka, så är det ju bara dig själv och din familj du förstör för om du låter din rädsla styra.
Om du däremot inte är beredd på att stå upp för och försvara ert beslut, och känner att du kanske kommer att må dåligt av att andra ”har åsikter”, så är det bara att konstatera: Modet räckte inte.
Det här är inte en specifik frågeställning för just er, utan jag tror att nästan alla människor någon gång i livet ställs inför mycket svåra val, där de har att välja mellan att följa sin egen inre övertygelse, eller att ge efter för grupptrycket.
Vänlig hälsning,
