11/12/2012

Jag orkar inte hjälpa min fru med hushållsarbetet

Hej, jag har varit gift i 9 år, jag arbetar 6 dagar i veckan och har 2 jobb. När jag kommer hem är jag trött och har inte ork till något.

Min fru är hemma (mamma ledig). Hon tar hand om våra 2 döttrar. En som är 8 år och en som är 6 månader. Jag vet att det inte är lätt, att det är tufft och påfrestande för henne. Jag försöker att hjälpa henne med det jag kan, tex: dammsugningen tömma diskmaskinen tvätten etc etc, men det duger inte, hon tycker att jag fortfarande är lat och inte gör det ordentligt. Visst har hon rätt i en del men jag försöker och gör så gott jag kan. Snälla jag vill inte separera, vad kan JAG göra för att förbättra mig/vår situation.?


Jenny Klefbom svarar:

Du beskriver att du verkligen har bjudit till och försökt hjälpa till med hemarbetet, trots att du jobbar väldigt mycket mer än de flesta människor, men ändå är din fru inte nöjd med dina insatser. Varför? Av din beskrivning så beror hennes missnöje dels på att du enligt henne inte gör tillräcklig mycket, och dels på att du inte gör hushållsjobbet tillräckligt ordentligt. Det vill säga: Tillräckligt ordentligt enligt hur hon har bestämt att hon vill ha det.

Nu vill jag inte på något sätt försvara gammaldags könsroller, som kanske faktiskt var väldigt orättvisa även vad gällde arbetsbörda, vad vet jag. Men faktum är ändå att förr i tiden, när kvinnor ofta var hemmafruar, så förväntades de faktiskt sköta alla hemmets uppgifter samt ta 100% ansvar för barnen. Och då ska man ha klart för sig att det inte fanns några dammsugare eller diskmaskiner att ta hjälp av. Man gjorde allt ”för hand”. Detta samtidigt som mannen gick till jobbet och stod för inkomsterna. Man talar nu för tiden ofta om en ”kvinnofälla”, där man menar att kvinnornas inträde i arbetslivet bara innebar att de fick ännu mer att stå i, utöver huvudansvar för hem och barn.

I ditt fall tycker jag att jag stöter på någonting nytt, nämligen något av en ”mansfälla”: Jag vet ju inte exakt vilka krav din fru ställer, men det ter sig som att hon förväntar sig att du tar ansvar för en hel del av hushållsarbetet, i jämställdhetens namn. Det är ju helt rimligt om båda även i övrigt bär samma börda, men knappast rimligt om den ena samtidigt har två jobb att sköta.

En annan ”mansfälla” som jag tycker att du har hamnat i är att din fru förväntar sig att du ska göra din del av hemarbetet – men samtidigt är det hennes normer för hur jobbet ska utföras som gäller. Hon har alltså utsett sig själv till ”chef över hemmet”, där hon bestämmer, och du har bara att förstå vad som förväntas och försöka uppfylla förväntningarna. Det är ju inte särskilt jämställt, tycker jag.

Om man ska vara verkligt jämställda måste ju båda få vara med och bestämma hur man vill ha det där hemma. Kanske tvingas man kompromissa kring vissa saker, men det kan ju aldrig vara så att en i en familj alltid har tolkningsföreträde i vissa frågor. Vill man dela på jobbet får man också ställa upp på den andres sätt att göra jobbet.

Nu har jag skrivit en massa om det du tar upp som ert problem; att din fru inte är nöjd med dina insatser där hemma. Men ska jag vara ärlig så tänker jag att hennes ständiga klagomål egentligen beror på något helt annat slags missnöje än de trivialiteter som det kommer att handla om. Däremot kan jag inte upplysa dig om vad det är som gnager i henne. Kanske är det att hon helt enkelt vantrivs ganska mycket med att vara så bunden som man blir när man är föräldraledig med ett litet barn? Kanske saknar hon vuxensamvaro? Kanske saknar hon faktiskt ditt sällskap och din kärlek? Kanske har hon i likhet med många kvinnor fått en depression till följd av förlossningen? Kanske var ert förhållande redan tidigare konfliktfyllt, men att konflikterna handlade om annat?

Jag skulle kunna fortsätta att gissa, men jag tror att det vore ännu bättre om du tog och redde ut det här tillsammans med din fru. Det blir för mig så tydligt att ni båda vill någonting, men att ni inte riktigt når fram till varandra med vad det är ni saknar i livet. Ta kontakt med familjerådgivningen där ni bor. Om du vill får du också gärna visa mitt svar för din fru – och kanske även familjerådgivaren.

Vänlig hälsning,