4/5/2010

Problem med styvbarn

Jag bor tillsammans med min sambo, vår son på fem månader och hans två barn på 16 och 11 år. Hans barn bor hos oss på helgerna och hos sin mamma i veckorna.

16-åringen är väldigt svår att ha med att göra, han är sur, tvär å uppkäftig.

11-åringen går det lite bättre med, men hon ljuger om allt möjligt. Bland annat för sin mor om att jag är elak mot dom.

Deras mor tycker inte om varken mig eller bebisen. Inför barnen sitter honom och svartmålar mig genom att säga att bebisen inte är deras syskon. Detta tror 16-åringen på, å mycket noga talar om det för mig.

På helgerna sker det många gånger att jag får låsa in mig på badrummet så ingen ska se att jag gråter över alla bråk.

Min sambo vill inte säga till barnen, när dom väl är här vill man ju inte bråka med dom, du behöver väl inte ta åt dej av det dom säger, får jag till svar.

Men jag orkar inte ha det så! Det har hänt flera gånger att jag får packa en väska och sova hos min mor för att slippa låsa in mig på badrummet.

Tacksam för ett litet svar..


Ingrid Gråberg svarar:

Visst är det så att man ibland får ha lite överseende med tonåringars beteenden och försöka att inte ta allt de säger personligt. Men naturligtvis kan man inte acceptera vad som helst. Nu beskriver ju du inte heller en situation som bara inbegriper ett problem, utan flera.

Först har vi dina styvbarn som gör tillvaron outhärdlig för dig, sedan har vi deras mamma som underblåser barnens agg mot dig och bebisen. Och slutligen har vi barnens far som inte stöttar dig alls, eftersom han inte vill eller vågar sätta gränser för barnen.

Frågan är varför det har blivit på det här sättet. Kan det vara så att din sambo var nyseparerad när ni inledde er relation och att hans före detta (barnens mamma) inte hade hunnit bearbeta separationen när du kom in i bilden? Det vill säga är hon svartsjuk på dig? Eller är hon rädd för konkurrens när det gäller relationen till barnen? Eller har hon upplevt att du och bebisen är orsak till att hennes barn får mindre tid och uppmärksamhet från sin pappa?

Och din sambo, har han dåligt samvete för att han tillbringar för lite tid med sina äldre barn och därför är mån om att undvika konflikter när han väl träffar dem? Kan det vara så att du har en klart annorlunda syn på vardagsrutiner och barns uppförande än vad din sambo har?

Vad än orsaken må vara till den uppkomna situationen så behöver du göra något åt den. Till att börja med måste du försäkra dig om att din sambo till fullo förstår hur mycket du lider av detta. Utan hans stöd har du små chanser att kunna få till en hållbar förändring. Det innebär inte att han ska välja sida och ta ställning för och emot någon. Snarare måste han ta hänsyn både till ditt och barnens bästa.

Som styvförälder måste du vara beredd på att skynda långsamt och acceptera att det kan ta tid att få styvbarnens respekt och förtroende.

Du måste också försöka förstå och acceptera hur deras vardag och uppfostran sett ut tidigare. Samtidigt är nu deras hem hos pappa också ditt hem, vilket innebär att du och din sambo gemensamt behöver komma fram till vilka grundläggande regler som ska gälla hos er.

När ni är överens blir nästa steg att prata med barnen. Inte skälla, bråka och anklaga, utan förklara och söka samförstånd. Och istället för att du ska åka till din mamma i vredesmod eller förtvivlan, så är det bättre att du planerar in att åka dit någon helg ibland för att ge barnen möjlighet att rå om sin pappa på egen hand och ge dig själv en chans att koppla av.

Om du har svårt att nå fram till din sambo rekommenderar jag er att gå till en familjeterapeut.

Vänlig hälsning,