5-åring skrämd av film

Ingrid Gråberg svarar:

Till att börja med måste jag hålla med dig om att det var synnerligen olämpligt att visa videon Thriller för så små barn. Den kan upplevas som obehaglig och skrämmande även för betydligt äldre barn, men med ökad ålder kommer som regel också en bättre förmåga att skilja mellan fantasi och verklighet.

Även som vuxna kan vi bli starkt påverkade av en välgjord skräckfilm. Skillnaden är att vi då gör ett medvetet val att se filmen, vilket innebär att vi är beredda på att det kan bli läskigt och på ett intellektuellt plan är vi övertygade om att allt är på låtsas. Det hindrar inte att rädslan kan sitta i långt efter det att filmen är slut. Har man sett flera filmer där någon blir mördad i duschen kan man under en period känna ett behov av att försäkra sig om att ingen står gömd bakom duschdraperiet varje gång man går in i badrummet. För varje gång man duschar utan att det dyker upp en okänd person i badrummet brukar dock rädslan minska och efter ett tag har man helt slutat att vara på sin vakt.

Förmodligen kommer rädslan hos din 5-åring också att avta med tiden, men det är förstås bra om man kan hjälpa honom att komma över sin hemska upplevelse så fort som möjligt, så att han inte behöver lida i onödan.

En sak som man kan ta fasta på är hans uttalande om sitt huvud, som hela tiden påminner honom om det som han vill glömma. Prova gärna det här experimentet tillsammans med sonen: Sätt er bekvämt tillrätta och ställ en äggklocka/timer på 2 minuter, blunda och försök sedan att INTE tänka på en rosa elefant under de närmaste 2 minuterna. (Det går lika bra med en blommig zebra eller en flodhäst med randiga badbyxor.) Poängen med experimentet är att visa att det är svårt att glömma något som man aktivt försöker låta bli att tänka på.

Något som brukar vara framgångsrikt i samband med rädslor är att närma sig det farliga steg för steg under kontrollerade former. I ert fall kan man till exempel prata om minnena av filmen eller försöka rita varulvar och zombier och diskutera vilka material och hur mycket smink som krävs för att man på ett trovärdigt sätt ska få en vanlig människa att se ut som en varulv eller zombie.

Det kan dock vara en svår balansgång som förälder att närma sig det läskiga på ett odramatiskt sätt, i lagom små steg, utan att själv tveka och samtidigt ta hänsyn till barnets reaktioner. Om rädslan inte vill ge med sig inom en snar framtid rekommenderar jag er därför att ta kontakt med en barnpsykolog som har erfarenhet av att jobba med rädslor.

Slutligen vill jag kommentera dina tankar om de vuxna som visade videon för barnen. Du inser att det inte hjälper din son om du skäller ut dem, men det kan ju vara en poäng att berätta för dem om vilka konsekvenser deras filmvisning fått. Förhoppningsvis väljer de då ett annat tema till nästa kalas. Vänlig hälsning,