Prestationsångest inför sex

Jag är en kvinna i 20-årsåldern som under ca 1 1/2 års tid känt allt större prestationsångest vid sex. Det började med att min pojkvän ville att vi skulle variera oss mer, nya ställningar, prova analsex. Innan dess hade vi gjort olika varianter av de "vanliga" ställningarna. Jag var nöjd. För det första har jag inte någon jättestark sexlust och kommer inte spontant på nya ställningar. För det andra vill jag absolut inte testa analsex vilket min pojkvän efter ett år nu har förstått och slutat föreslå. Däremot kände jag att jag kanske skulle "utmana" mig själv och låta honom smeka mig "där". Detta blir dock bara för hans skull, eftersom jag inte njuter av det.

Nu har det eskalerat till att jag känner ångest när vi ska ha sex. Jag blir inte kåt, och förspel blir en plikt från hans sida, märker jag. Jag skulle vilja att vi tog det lugnare, tände ljus, hade mer ögonkontakt och mer oralsex. Men han är påverkad av porr och blir ganska fixerad vid mitt underliv. Tittar och pillar. Det känns som en undersökning och då tappar jag helt lusten. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån. Han pratar ogärna om känslor eller privata ämnen.

Jag känner att min ångest blir allt starkare eftersom vi inte kan prata om det. Tilläggas bör att jag sedan ett år slutat onanera, känner ingen lust. Innan gjorde jag det flera gånger i veckan. Har aldrig blivit utsatt för något övergrepp. I övrigt har vi ett bra förhållande och jag ser en framtid tillsammans


Ingrid Gråberg svarar:

Sista meningen i ditt brev gör mig förbryllad. Med undantag för sexlivet så är förhållandet med din pojkvän bra och du verkar inställd på att tillbringa åtminstone den närmaste framtiden tillsammans med honom. Jag vet inte hur du definierar ett bra förhållande, men för mig inbegriper det ömsesidig respekt för varandra, omtänksamhet och ett givande och tagande på lika villkor. Eftersom sexlivet ingår i förhållandet kan jag inte se någon anledning till att ha andra krav på den delen av relationen. Eller uppvisar din pojkvän två helt olika sidor av sig själv, en i intima sammanhang och en i övriga sammanhang?

Har ni konstruktiva diskussioner om andra ämnen än sex, känslor och annat privat? Diskuterar ni världsekonomin och klimatfrågan? Den egna ekonomin och hushållsarbeten? Semesterplaner och familjebildning? Lyssnar pojkvännen på dina synpunkter och önskningar? Har ni gemensamma värderingar och ser era framtidsplaner ungefär likadana ut?

Kanhända är din pojkvän en inkännande, kompromissvillig och trevlig prick i övrigt. Han kanske bara har tittat lite för mycket på porr samtidigt som han har svårt att prata om sex. I så fall borde det finnas förutsättningar för att få till en förändring. Då skulle du kunna ställa krav på att ni måste försöka närma er att kunna föra en dialog om sexlivet. Är det svårt att prata om det kan ni ju använda penna och papper (eller kommunicera med hjälp av sms eller mejl).

Förslagsvis kan ni var och en skriva en lista med saker som ni tycker är skönt och en lista med saker som ni inte uppskattar. Gissningsvis skulle era önskelistor se rätt olika ut och då måste nästa steg bli att fundera ut lösningar som innebär att ni båda kan känna lust och njuta, utan att någon av er behöver ställa upp på aktiviteter som inte känns bra. Tror du att det är möjligt för er att nå dit? Om inte, är jag rädd för att din ångest kommer fortsätta vara en ingrediens i ert förhållande.

Slutligen vill jag kommentera ditt påstående om att du aldrig varit utsatt för något övergrepp. Återigen en definitionsfråga. Under ett års tid försökte din pojkvän få dig att ha analsex med honom. Han försökte alltså få dig att gå med på något som du inte ville. Inte en gång, inte två gånger, utan av och till under ett helt år. Och han tittar och pillar på ditt underliv på ett sätt som du inte alls uppskattar. Dessutom vänder han dig ryggen och lämnar dig med din ångest när du försöker prata om din upplevelse av sexet.

Som jag ser det finns det bara två tänkbara förklaringar till att ni hamnat i den situation som ni nu befinner er i. Antingen är din pojkvän väldigt självupptagen (eller helt oförmögen att läsa av andra människor) eller så har du varit väldigt otydlig med vad du vill och inte vill. Fundera över vilket alternativ som stämmer bäst överens med verkligheten och tänk sedan igenom hur du vill att ditt liv ska se ut.

Vänlig hälsning,