1/14/2013

Mitt bonusbarn vill inte vara hos oss

Jag och min man har varit tillsammans i 5,5 år och vi har två gemensamma barn, en flicka och en pojke på 2 respektive 3 år. Sedan har min man en pojke på 7 år, som vi alltid har haft varannan vecka sedan jag och min man träffades. Vi gifte oss nu i somras och barnen var med och firade våran dag!

Det har aldrig varit några problem förut med pojken, men nu sedan en månad tillbaka vill han inte vara här, han säger att han saknar mamma, fast han bara varit här tio minuter. Hemma hos hans mamma är det bara dom två, dom bor i en lägenhet, granne med hans mormor och morfar. Så fort han kommer in hit börjar han gråta och säger att det inte är något fel, hur ska vi då kunna veta.

Hans mamma och vi har haft lite växlande kontakt, vissa gånger har det varit jättebra och nu funkar det inte alls, Vi köper kläder och skor som han har här och hon får köpa kläder till vistelsen där. Det är inte alls så att något barn får mer eller mindre.

Hans mamma har fått diagnosen ADHD och har någon psykisk störning (exakt vad den heter vet jag inte) men så fort pappan och mamman bråkar så slutar det med att de hotar varandra och skriker tills någon lägger på luren. Jag tycker hemskt synd om pojken som får höra detta och jag blir tokig själv av att höra detta.

Vi har många gånger försökt att få honom prata med en psykolog och liknande, men han öppnar sig inte, han säger att inget är fel. Vad ska vi ta oss till?


Ingrid Gråberg svarar:

Eftersom det under flera år har fungerat bra med växelvis boende och du inte tidigare har upplevt några problem med pojken, så måste man ställa sig frågan vad som kan ha hänt. Vad är det som gör att han plötsligt har svårt att vara ifrån sin mamma?

Jag förstod inte riktigt om ni hade misslyckats med att få 7-åringen att gå med på att träffa en psykolog eller om han gjort det, men utan att någon förmått honom att berätta vad som är fel. Hursomhelst har ni inte fått fatt i vad det är som ligger bakom pojkens förändrade beteende.

Under förutsättning att ingenting har förändrats hemma hos er är det inte så troligt att ditt bonusbarn helt plötsligt vantrivs i ert sällskap. Snarare verkar det mer troligt att det är någonting som gör att han inte vill lämna sin mamma. Har han anledning att känna sig orolig för henne och därför inte vågar lämna henne ensam? Upplever han att mamma känner sig ensam och kan den upplevelsen ha förstärkts efter ert giftemål? Det vill säga; får han dåligt samvete över att lämna mamma ensam? Eller har konflikterna mellan hans föräldrar eskalerat så pass att han känner sig tvungen att välja sida och vill vara solidarisk med sin mamma?

Jag tycker inte att ni i första hand ska försöka få iväg pojken till en psykolog, utan först och främst anser jag att hans föräldrar ska söka hjälp.

Du skriver att kontakten med mamman inte fungerar alls just nu och det hänger ju i alla fall tidsmässigt ihop med pojkens svårigheter att vara ifrån sin mamma. Om föräldrarna kan kommunicera på ett moget sätt med varandra bör de ha goda förutsättningar att klura ut vad som kan ligga bakom det uppkomna problemet. Dessutom ökar chanserna markant för att pojken ska må bra om föräldrarna kan hålla sams.

Enligt dina uppgifter har pojkens mamma både ADHD och en ”psykisk störning”. Det innebär att hon borde ha någon form av behandling, men sedan är frågan om hon får tillräcklig och adekvat behandling och om hon tar emot den hjälp som erbjuds. Förstår hon hur hennes mående och fungerande kan påverka sonen? Och vad vet sonen om sin mammas tillstånd?

Man kan inte skylla dåligt uppträdande på sina diagnoser, men symtomen som döljer sig bakom diagnosen kan många gånger utgöra en förklaring till varför man så lätt blir arg och hamnar i konflikter till exempel. Har man ADHD kan man medvetet behöva träna upp förmågan att stoppa sina impulser samtidigt som omgivningen behöver ha viss förståelse för den bristande impulskontrollen. I ert fall skulle man till exempel kunna tänka sig att din man tar lite extra ansvar för att undvika att konflikter uppstår och eskalerar när han kommunicerar med sitt ex. Att han inte tar åt sig personligt av hennes utbrott och själv försöker uppträda lugnt och behärskat.

Vad ni bör göra är, enligt min åsikt, att försöka få till stånd en dialog med pojkens mamma. Höra efter vad hon tror är anledningen till att sonen saknar henne så fort han kommer hem till er. Betona också att ni tycker att det är viktigt att ni vuxna har en god relation och föreslå att ni tar hjälp av en familjeterapeut (exempelvis hos kommunens familjerådgivning/familjerätt) om det skulle behövas. Kan ni inte alls nå fram till mamman kanske din man kan ta kontakt med hennes föräldrar i syfte att få vetskap om hur pojken har det hos sin mamma.

Vänlig hälsning,