10-årig kille som stör på lektionerna
Vi har en son som snart fyller 10, och är vårt äldsta barn. (Vi har även två yngre barn) Fick ett mail från han lärare idag att han pratar rakt ut på lektionerna och kommenterar det andra säger, ibland går omkring i klassrummet, går ut från det ibland. Pratar högt vid sitt bord. Detta sker även på slöjdlektionerna samt musiklektionerna. Vi har precis flyttat från stan och en skola där två av hans "kompisar" utövade något form av maktspel på honom, och var helt enkelt jävligt taskiga mot honom, fick honom att må dåligt.
I början på denna skola så var det lite samma där, en del kommentarer slängdes åt honom och han tog naturligtvis åt sig igen. Vi tog upp det med skolan och det försvann ganska direkt.
Jag vet inte om detta pratande och störande beror på att han försöker att hitta sin plats i hierarkin i klassen och skolan eller vad det beror på? Hemma har han en ganska så stöddig ton mot oss ibland men jag tänker att det beror nog mest på hur vår ton är mot honom. Det förväntas mer av honom hemma när vi har två andra småttingar, än vad det gjordes då han var enda barnet. Det märks att fröken är irriterad på hans beteende.
Han är en glad påhittig kille som är duktig i skolan och gärna vill visa att han kan och vet. Har inga problem med att få kompisar och har verkligen kommit in i vardagen i sin nya skola och sitt hus.
Det blir mycket om mycket i dett brev och jag vet inte om jag och min fru gör en höna av en fjäder, men jag blir arg och besviken när jag hör om beteendet.
Ylva Kurtén svarar:
Du skriver att ni har fått mail från en lärare på skolan om att er 10-åriga son stör på lektionerna. Hemma har ni inte några problem, mer än att han ibland är lite stöddig i tonen mot er föräldrar.
För att ni ska få en bättre uppfattning om situationen i skolan skulle jag råda er att genast ta kontakt med läraren och be om att ni får träffas. I ett möte mellan er vuxna kan ni få veta mer om hur läraren ser på problemen i klassrummet.
Eftersom din son annars verkar trivas bra i skolan, har kompisar och tycker om att visa vad han kan och vet, så finns det mycket som fungerar bra. Men det är ändå viktigt att reda ut vad sonens nyligen förändrade sätt i klassrummet kan bero på så att han inte hamnar i en tuff roll som kan vara svår att ta sig ur.
Ni kanske redan har frågat sonen vad han tycker om skolan och om han känner sig osäker där av någon anledning. Jag tänker att hans erfarenhet av att ha blivit lite utsatt i den förra klassen, nu kanske kommer upp som en rädsla för att det ska hända igen. Han är glad och påhittig och har kommit in socialt i klassen. Nu behöver han kanske förvissa sig om att han kan vara säker på sin plats och börjar spela tuff och utmana andra. Att visa att man vågar utmana vuxna på skolan kan ju vara ett sätt att skaffa status bland kompisar.
Det är bra om ni försöker skapa en bra kontakt med er sons lärare så att ni kan ge dem er bild av honom. Om ni kan hjälpa pedagogerna att förstå er son bättre så får han sannolikt på köpet en bättre kontakt med sina pedagoger, som nu är irriterade på honom. Skulle det stämma att han känner sig lite osäker på sig själv i klassen så behöver han få deras hjälp att känna sig tryggare.
De nyfikna, påhittiga sidorna som du skriver att din son har borde kunna vara en tillgång för honom. Finns det något sätt han skulle kunna visa vad han kan och vet på ett pedagogiskt bra sätt? Kanske det kan vara ett ämne att diskutera med hans lärare. Jag tror det är viktigt att försöka få deras irritation att växla över till hur de bäst kan hjälpa honom och möjligen kan det vara en väg att prova.
Beroende på hur stort det problemet är, så kan det vara en idé att koppla in skolans psykolog, om ni inte själva känner att ni får till ett bra samarbete. Det kan ni ta upp i samtal med läraren. Men kanske löser ni det också själva.
Kanske skulle din son också behöva mer utmaningar i skolarbetet om han, som du skriver har lätt att lära. I en skolklass är skillnaden ofta stor mellan eleverna. En del har det lättare, andra svårare och alla har olika förmågor.
Fundera också på om det är en anledning till att din son vandrar ut ur klassrummet, att han blir sysslolös när han har gjort färdigt och behöver extramaterial att arbeta med. Om tiden känns meningslös så är det inte orimligt att han försöker fylla den med något?
Sammanfattningsvis tror jag att ett samtal med läraren där ni gemensamt försöker förstå vad det handlar om är en bra början. När ni förstått bättre vad som drar igång det här så kan ni ha en gemensam idé om hur han kan få ert stöd att förändra sitt sätt mot lärarna. Kanske en kombination av att han får utmanande uppgifter, att läraren förstår honom och att han inte får uppmärksamhet och uppskattning när han är tuff, utan att man avbryter det.
Om ni hjälps åt att skapa en bra överenskommelse med din son så tror jag ni kommer att kunna lösa detta på ett bra sätt!
Vänliga hälsningar,