4/6/2010

Testning av överbegåvade barn

Jag undrar hur man gör för att testa begåvning hos barn? Min dotter, 8 år, uppvisar enligt min mening flera tecken på att hon är "överbegåvad" för sin ålder.

Jag är själv med i Mensa, och var tidig i den mentala utvecklingen. Hur gör jag om jag vill testa min dotters begåvning i syfte att kunna ge henne en optimal utmaning i skolan och för att kunna låta henne utnyttja sina talanger, i stället för att hon ska "sitta av tiden" och inte våga vara annorlunda?


Ingrid Gråberg svarar:

Begåvningstestningar görs i regel av skolpsykologer och anledningen till varför man vill kartlägga en elevs kognitiva förmågor brukar vara att eleven har svårt att nå kunskapsmålen.

Det är också vanligt att man begåvningstestar barn som en del i en större utredning, till exempel när barn uppvisar tydliga koncentrationssvårigheter eller har svårt att få det sociala samspelet att fungera.

När det gäller svagbegåvade elever behöver skolan ha ett ordentligt underlag för att kunna frångå de ordinarie kunskapsmålen och anpassa dem efter barnets förutsättningar.

För att anpassa undervisningen till välbegåvade elever krävs däremot ingen annan dokumentation av deras förmåga än det de presterar på lektionerna. Klarar man allt med glans finns det inget som hindrar lärarna från att ge eleven större utmaningar. Därför finner man sällan anledning att testa högpresterande barn. Det är ju knappast ett problem i sig att besitta en talang.

Det händer dock att extremt högpresterande elever känner sig uttråkade och omotiverade och därför misstas för att ha svårt med skolarbetet. Och det är inte ovanligt att ”överbegåvade” barn antingen är ojämna i sin utveckling och därmed svåra att förstå sig på för omgivningen, eller att de själva upplever jämnåriga som omogna och okunniga. I dessa fall kan det vara en fördel att utreda barnet i syfte att uppnå en ökad förståelse för dess fungerande – både så att barnet självt får en ökad förståelse och att omgivningen får det. Om din dotter fungerar bra i klassrummet, verkar må bra och har gott om kompisar, så kanske inte skolan tycker att det är påkallat att göra någon utredning. För dig återstår då att vända dig till en privatpraktiserande barnpsykolog som sysslar med utredningar, men det är inget som jag rekommenderar.

Antingen upplever du någon form av problem och då tycker jag att du ska påtala problemen för skolan och be att få träffa skolpsykologen. Eller så fungerar det mesta friktionsfritt och då ser jag ingen anledning till varför din dotter ska testas.

Här kan du läsa mer om psykologutredningar.

Med vänlig hälsning,