Får ingen tröst av min partner
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Efter en del jobbiga livssituationer har jag känt mig nedstämd och sorgsen, det kan hända att jag börjar gråta för minsta lilla och känner mig otroligt känslig.
När jag vänder mig till min partner känner jag att jag inte får någon tröst alls. Jag känner mig ignorerad. Har försökt förklara hur jag mår och att det enda jag vill ha är lite tröst, inte bli fråntagen rätten att känna som jag gör, dvs jag känner mig dum eller jobbig som är ledsen, och detta gör mig enbart ledsnare. Det känns som oempatiskt från min partners sida och noll förståelse för hur jag mår, egoistiskt beteende närmast.
Undrar hur jag skulle kunna vända detta? Har försökt att förklara men det leder bara till att vi börjar jobba mot varandra och nästan att jag vill att han ska må dåligt över hur han hanterar situationen, så han tar inte till sig det jag säger och den onda spiralen är igång.
Förstår ju att mitt sätt kanske inte är det rätta men känner samtidigt att jag behöver tröst just nu och får ingen och känner mig därav ännu ledsnare och sårbarare. Väldigt jobbig situation som jag inte vet hur man kan lösa!
Staffan Carazo svarar:
Tack för ditt brev. Du skriver inte vad det är för jobbiga livssituationer du varit med om. Det verkar som dessa är ditt primära problem. Men det är också ett (sekundärt) problem för dig att du inte känner förståelse från din partner.
Det är min gissning att din partner antingen känner sig oförmögen att hjälpa dig (och förväxlar detta med förståelse) eller kanske det är saker som väcker hans egen ångest eller ledsnad till så stor grad att han skärmar av sig. Det kan också vara så att han försökt, men dina känslor sitter så djupt att han verkligen inte är förmögen att hjälpa dig.
Du skriver att ditt sätt ”kanske inte är det rätta” och att du ”nästan vill att han skall må dåligt över hur han hanterar situationen”. Det verkar som ditt dåliga mående börjat få överhanden över dig (ditt beteende). Om du kräver något av din partner som han inte klarar av kommer situationen inte att bli bättre.
I en sådan situation när du inte kan förändra någon annan för att bättre passa dina behov, är det bättre att du vänder dig till någon som verkligen kan förstå dig. Det blir förmodligen lättare att reda ut vad som händer er emellan när du mår bättre och inte har lika stort behov av hans tröst.
Kanske du skall söka professionell hjälp? Om era problem sedan kvarstår kan du lättare koncentrera dig på det utan att ditt sinne störs allt för mycket av dina andra problem.
Jag vet som sagt inte vad det är du varit med om, men det kan finnas situationer när ens partner inte alltid är den bäst lämpade att söka hjälp hos.
Jag hoppas det ordnar sig för dig.
Med vänliga hälsningar,
