3/22/2013

Vi har ständiga konflikter kring vår son

Jag och min kille har varit ihop i 4 år och vi har en son på ett år. Vi hade ett distansförhållande och när vi flyttade ihop blev jag gravid nästan direkt. Jag inser att jag inte lärde känna honom ”på riktigt” innan vi tog steget ut och bildade familj. Vi har ständigt konflikter, ofta handlar det om vår son. När vi är oense om något så försöker jag sakligt föra fram argument för min sak. Jag håller mig till fakta, tar reda på saker, och när det handlar om barn så både läser jag mycket och har regelbunden kontakt med BVC. Min sambo däremot ”tycker” ofta saker men när jag ifrågasätter honom så har han sällan argument eller stöd för sina påståenden.

Han kallar vår BVC-sköterska för inkompetent, trots att han bara har träffat henne en gång. Han bara tycker så för att han inte råkar ha samma uppfattning som honom. När vi diskuterar, så höjer han rösten, brusar upp och säger saker som direkt är olämpliga, svär osv.

Nyligen hade han fått för sig att det inte är bra att jag ammar på natten för att vår son far illa av det eftersom magen aldrig får vila. Han påstår också att vår son är onormal för att han inte sover hela natten. Var han har fått det ifrån vill han inte säga. Han bara tycker så och när jag hänvisar till forskning som finns så idiotförklarar han mig. Jag vill egentligen inte ens diskutera sånt med honom om han inte ens bemödar sig att ta reda på fakta. Men hur tar jag mig ur det här?


Jenny Klefbom svarar:

Vad jag undrar över när jag läser ditt mail är vad din kille egentligen har för syfte med att säga allt han säger. Den tanke som först slår mig är att han kanske slänger ur sig lite vad som helst. Som du själv skriver: vad han i stunden ”tycker”, främst i syfte att gå i klinch med dig. Om det är så, undrar jag om han också muckar gräl med dig på andra områden, eller om det är just det som rör er son som väcker hans grälsjuka?

En annan fundering jag får är om det i stället är sonen själv som väcker din killes irritation. Kan det vara så att han tycker att det är jobbigt att ha blivit förälder, och att han inte riktigt mäktar med att möta ett litet barns alla behov? En tredje fundering är om problemet i stället handlar om att han är svartsjuk på all den omsorg som du ägnar er lilla son. Det är inte alls ovanligt att barn väcker sådana känslor hos den ena föräldern, och kanske särskilt vanligt är det om graviditeten kom så tidigt i förhållandet att man i någon mån fortfarande var inne i en förälskelsefas då barnet anlände.

Trots att det är vanligt att pappor känner sig undanskuffade när deras kvinna plötsligt ägnar all sin energi åt den nya lilla individen, så är det samtidigt oerhört tabubelagt att erkänna att man är svartsjuk på ett litet barn. Det blir alltså en ganska svår situation att befinna sig i för mannen, och inte blir det bättre av att man hamnar i ständiga bråk, och kanske genom dessa bara förvärrar klimatet. Ju mer en pappa klagar på barnets behov, ju mer är det troligt att mamman tar barnet i försvar och avvisar pappan. Och ju hårdare orden faller, ju mindre av kärlek och omsorg finns det kvar.

Jag tror att det skulle vara bra för dig och din kille att reda ut vad era konflikter kring barnet egentligen beror på. Kanske är det som jag först skrev, att konflikterna inte har så mycket med barnet att göra utan handlar mer om er relation. Att inte heller han visste vem du var när han gick in i relationen och att han inte är helt nöjd med det han upptäckt. Eller så är det som jag sedan föreslog: att det inte handlar så mycket om er vuxna relation utan om hans känslor inför sitt föräldraskap. Eller så har ert barn skapat en obalans er emellan, som ni faktiskt kan lösa genom att du bjuder in honom att vara mer delaktig i föräldraskapet och kanske också visar honom lite mer att du fortfarande älskar och uppskattar honom – trots din ”nya kärlek”.

Hjälp med att komma till tals med varandra kan ni få på familjerådgivningen. Däremot tycker jag inte att du bara ska låta situationen fortgå, eftersom det låter som att din son faktiskt kommer i kläm så som det är nu.

Vänlig hälsning,