4/19/2013

Han vill aldrig någonsin ha barn - ska jag lämna?

Jag är tillsammans med en kille sen fem år tillbaka, jag är 26 och han är 24. Vi har ett bra förhållande och älskar varandra. Det enda jag skulle kunna klaga på är att vi har sex sällan, kanske en gång i månaden och därför kan jag ibland vara orolig att attraktionen är borta.

Vårt största problem är att han inte vill ha barn. Han vill verkligen inte det. Det handlar inte om NU, utan NÅGONSIN. Han har ibland sagt att "kanske EN skulle funka" eller "för din skull skulle jag kanske kunna tänka mig ett barn" men så vill jag ju inte att han ska känna?? Jag vill ju att han ska känna det från sitt hjärta. Han tycker barn är jobbiga, äckliga... det här känns så jobbigt.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn och även om vi är unga så har han alltid haft den här åsikten. Jag är äldre än honom och vill ha barn någon gång. Jag vill inte vakna upp en dag om en massa år och inse att han fortfarande inte vill.

Mitt hjärta brister av att tänka mig ett liv utan honom. Men är det en anledning till att avsluta det?


Staffan Carazo svarar:

Det är ett verkligt dilemma du beskriver. Men kanske går du händelserna lite i förväg. Det är kanske fortfarande en tidig frågeställning för din pojkvän (?). Om situationen kvarstår blir det förstås ett reellt problem.

Ingen annan än du själv kan ta det beslut du skriver om. Det kan däremot vara bra för din process att sätta ord på dina tankar och känslor tillsammans med någon som kan förhålla sig tillräckligt neutral för att du skall kunna komma fram till ett beslut som är tillräckligt förankrat i dig själv (till skillnad från någon annans åsikt).

Det finns förstås par som håller ihop och valt bort barn för att den ena parten inte önskar det. Det kan å andra sidan kännas svårt om det sedan tar slut och man passerat en tidpunkt där det inte går att ändra sig. Det bör därför vara ett beslut som du verkligen känner att du tagit och kan stå för även i framtiden oavsett hur er relation kommer att utveckla sig.

Det är å ena sidan helt och hållet ditt eget beslut. Men samtidigt kan det vara bra att också din pojkvän får en chans att ta ett eget beslut när allvaret närmar sig. När frågan känns tillräckligt aktuell kan det vara idé att söka upp en psykolog som arbetar med par för att ni bägge två kan få sätta ord på hur ni känner.

Ni behöver förstås inte söka upp en psykolog för det, men själva ”inramningen” för en sådan konsultation kan också ge situationen det allvar den förtjänar. Det är lättare att förneka allvaret och skjuta det på framtiden, om man inte avsätter verklig tid och en tredje parts hjälp för en process att komma fram till ett svårt beslut.

Det är kanske inte något man ser fram emot att planera svåra samtal, men det brukar vara bättre att hantera svåra frågor på ett medvetet sätt för att kunna forma sin egen framtid på bästa möjliga sätt.

Lycka till oavsett hur du/ni gör!

Med vänliga hälsningar,