Min 8-åring vaknar varje natt och är rädd
Min dotter har sovit själv utan några som helst problem i större delen av sitt liv. Nu sedan drygt 1 år tillbaka så vaknar hon alltid mitt i natten och säger att hon inte kan somna om. Det började med att hon ropade på mig, sen började hon komma varenda natt, sen fick hon flytta in och sov på madrass jämte min sambo och min säng men nu räcker inte det heller utan nu måste hon ligga i vår säng för att inte vara rädd.
Vi har verkligen försökt att inte göra detta till en sak men nu håller det på att fullständigt trasa sönder mig nattetid. Jag blir så arg på henne då jag i min trötthet varenda natt blir väck och förstår inte vad den stora skillnaden är mellan att sova på madrass jämte mig eller i min säng. Hon är för stor för att vi alla 3 ska sova gott i vår säng.
Jag har under en lång tid bytt plats med henne, först till hennes säng och nu till madrassen för att som jag nämnt tidigare inte göra en stor grej av det men nu håller jag på att bli tokig.
Hur ska vi komma ur detta som jag tycker blivit en vana för henne undrar en megatrött mamma kl 05.30 på morgonen
Ingrid Gråberg svarar:
Du beskriver steg för steg hur din dotter har gått från att sova själv i sitt eget rum till att sova i din och sambons säng. Några saker är ändå oklara för mig. Somnar hon i er säng på kvällen eller kommer hon in till er på natten? Eftersom du blir väckt varje natt misstänker jag att det sistnämnda alternativet är det som gäller, så det är det som jag kommer att utgå ifrån i mitt svar.
Sedan har vi det här med din dotters rädsla. Vad handlar den om? Är det något specifikt hon är rädd för eller känner hon sig allmänt otrygg och ensam? Eller handlar det mer om att det är mysigt att krypa ner i er säng, och att det blivit en vana, än om en faktisk rädsla?
Att ni hittills inte gjort så stor sak av det här låter på ett sätt bra, men nu har ni hamnat i ett läge där du känner att du håller på att bli tokig på grund av att du inte får sova ordentligt och jag har svårt att tro att du helt lyckas dölja din irritation för ditt barn. Du skriver till och med att du är ”så arg på henne”.
Det verkar med andra ord som att dotterns sovvanor nu är ”en stor sak” i er familj och att det är dags att sätta ord på problemet. Eller rättare sagt problemen. Det som du lyfter fram är din trötthet, men om din dotter vaknar varje natt och känner sig rädd skulle jag vilja påstå att hennes rädsla är det primära problemet.
Kan det vara så att ni, i er strävan att inte göra någon stor sak av det, inte ens har frågat vad det är som skrämmer flickan eller varför det inte känns tillräckligt tryggt att sova på madrassen? I så fall är det hög tid att göra det nu – men inte på natten när du är som mest irriterad, utan i lugn och ro när du känner att du orkar.
Man kan inte förvänta sig att en 8-åring snabbt och tydligt ska kunna ge en heltäckande förklaring, så utgå ifrån att du och dottern tillsammans får försöka utforska vilka tankar och känslor som hon brottas med på nätterna. Berätta också om hur du påverkas av att du får din sömn förstörd i syfte att ge en förklaring till ditt humör och beteende, men utan att lägga skulden på flickan. Var tydlig med att det som bekymrar dig mest är att hon inte känner sig trygg på nätterna. Sedan gäller det för er att hitta en lösning som i slutändan blir bra för er båda, det vill säga en lösning som innebär att du får sova ostörd i din säng och dottern kan känna sig trygg där hon sover.
Det kanske krävs att ni lägger mycket tid på att undersöka och utmana orostankar tillsammans, men oavsett vad som ligger bakom den uppkomna situationen så måste ni också göra upp en plan för hur ni ska bryta de befintliga vanorna. Om målet är att dottern ska somna och sova hela natten i sitt eget rum kan man närma sig det steg för steg på samma sätt som hon gick från att sova i eget rum till att sova i er säng. En försvårande omständighet är din trötthet. Det är svårt att vara lugn och bestämd och genomdriva saker när man är så trött att man knappt vet vad man heter. Då är det lättare att lyfta på täcket och låta barnet krypa ner i förhoppning att man båda ska somna om snabbt, än att följa med barnet tillbaka till sitt rum och sitta på sängkanten en stund.
Det bästa skulle förstås vara om det gick att ordna så att du fick en eller ett par nätters bra sömn innan ni försöker bryta nattvanorna. Sedan brukar det underlätta om man kan se det hela som ett tillfälligt projekt och påminna sig om att den energi jag lägger ner på det här nu har jag igen på sikt. Det är något du gör både för din dotter och för din egen skull och det kommer att betala sig i slutändan om du satsar på det här under en begränsad tid och har lite tålamod.
Vänlig hälsning
