4/8/2013

Mina barn uppmanas kalla styvpappa för pappa!

Jag och mamman till våra gemensamma barn separerade för 4 år sedan varpå hon träffade en ny man för ca 3 år sedan. Vi har 2 barn tillsammans, 7 resp 3,5 år.

Nu har mitt ex talat om för barnen att de skall kalla hennes nya kille för ”Pappa”. Detta resulterar i total förvirring när jag och barnen träffas, då de pratar om pappa hemma hos mig men menar sin styvpappa. Jag känner mig oerhört kränkt och ledsen av detta.

När jag konfronterar mitt ex säger hon att det är upp till barnen att bestämma vad de vill kalla sin styvpappa för. Men hur får jag henne att förstå hur jag känner och att det inte kan vara riktigt att kalla någon annan för pappa? Har försökt prata med henne men hon säger bara att barnen vill det själva och att de älskar sin styvpappa så oerhört mycket. Min dotter säger det är mamma som sagt de ska kalla honom pappa. Jag tror att hon så gärna vill ha den kärnfamilj som vi tyvärr aldrig blev, men det ska väl inte drabba mig och barnen. Kan det vara psykologiskt riktigt att ge barnen en bild av att det finns 2 pappor? Tänk om det tar slut med den nya mannen och hon träffar ytterligare en, skall barnen då ha 3 pappor?


Ingrid Gråberg svarar:

Jag uppfattar det som två frågor. Den ena handlar om hur barn ska/bör benämna sina föräldrars nya partners och den andra handlar om huruvida det är rätt att ge barnen en bild av att det finns mer än en pappa.

Om vi börjar med det sista spörsmålet så kan det ju bara finnas en biologisk pappa, men det kan finnas flera män i ett barns närhet som fungerar som vårdnadshavare. Det mest uppenbara är om två män lever tillsammans och har gemensam vårdnad.

Sedan finns det många män som inte har ett juridiskt ansvar för barnen, men som ändå fyller rollen som en förälder i vardagen. Eftersom växelvis boende inte alltid fungerar kan det ibland till och med vara så att en styvpappa tillbringar långt mer tid tillsammans med barnen än vad den ursprungliga pappan gör (biologisk förälder eller adoptivförälder).

Sedan är det inte bara tiden som avgör hur en relation ser ut. Av olika anledningar förmår inte alla föräldrar att tillgodose barnens behov av exempelvis trygghet och uppmärksamhet. Med andra ord finns det exempel på familjesituationer då barnen kan uppleva att det existerar en ”barn-förälder-relation” till fler än en man. Och exempel på situationer då barnen har en starkare relation till andra vuxna än till sina formella föräldrar.

Nu framgår det inte i ditt brev om barnen bor hos dig hälften av tiden eller om ni huvudsakligen umgås under helger och lov, men jag utgår ifrån att du träffar dem regelbundet och att ni har en god relation. Det hindrar förstås inte att barnen även kan ha en god relation till sin styvpappa, och i så fall kan jag inte se att det skulle vara skadligt för dem att uppfatta honom som en extrapappa. Däremot bör ingen vuxen försöka påtvinga barnen den bilden, utan det är barnens egna upplevelser som räknas. Inte heller bör någon vuxen tvinga barnen att kalla en styvförälder för pappa eller mamma.

Men hur ska man förhålla sig till situationen om det är barnen själva som tagit initiativet till att börja använda ordet pappa/mamma? Det kan ju onekligen leda till missförstånd och förvirring, samtidigt som det kan väcka olika negativa känslor hos den ursprungliga föräldern. Det praktiska skulle man förstås kunna lösa enkelt, genom att lägga till förnamnen och säga pappa Börje och pappa Göran till exempel. En helt annan sak är de känslomässiga aspekterna.

Ska dina barns mamma och hennes nya man behöva ta hänsyn till dina känslor? Ja, det tycker jag faktiskt. Barnens känslor för styvpappan behöver ju överhuvudtaget inte påverkas av huruvida de benämner honom som pappa eller om de använder hans förnamn. Om det skulle vara så att det är barnen som propsar på att få säga pappa till honom hamnar saken i en lite annan dager. Ska du då förbjuda dem att göra det? Eller kan ni vuxna komma överens om att barnen får säga pappa Börje/Göran/Hassan till sin styvpappa, medan du fortfarande bara kallas för pappa?

Slutligen lite kort om vad som händer om en förälder byter partner flera gånger under barnens uppväxt. Hur många pappor och mammor kan ett barn ha? Återigen vill jag betona att det är barnens upplevelse som räknas och att man aldrig kan påtvinga ett barn att uppfatta en ny vuxen som en förälder. Det är fullt möjligt att uppleva flera personer som föräldrafigurer, både samtidigt och under olika perioder. Men ju fler inblandade desto mer opraktiskt blir det förstås att kalla alla för pappa och/eller mamma.

Vänlig hälsning,