4/17/2013

Inlärningsstörning eller omognad?

Jag har en son på 7 1/2 år, för tidigt född (v30). Problemet är att skolan påtalar inlärningssvårighet och lite tankspridd. (Han ligger efter i både svenska o matte.)

Hur ska jag veta om det är en störning eller en omognad att han inte "hänger med"? Känner att läraren inte ser till honom som individ och vet inte heller om han känner förtroende för henne. Hon är en ganska "kaxig" kvinna och det jag har märkt så är hon inte vidare på att ge honom beröm när han gör något bra.

Vid ett utvecklingssamtal förra veckan talade hon först på ett vis som att det var ett stort problem, men när jag sa att jag tyckte att vi skulle göra en utredning nu för att han ska få hjälp så fort som möjligt, så vände hon och ansåg att än är det ingen "fara", vi väntar ngr månader till. Så vad ska jag göra? Har jag anledning att vara orolig?

Hur kan jag hjälpa min son? Till saken hör att hemma vid läxor har han inga svårigheter om jag bara sitter med o hjälper honom. Visst kan han vara lite okoncentrerad men inte mer än att han kan vara trött vi de tillfällena. Tacksam för svar!


Ylva Kurtén svarar:

Din sons klasslärare har tagit upp att din son har inlärningssvårigheter. Det har gjort dig fundersam, särskilt som du inte har märkt av något särskilt hemma. Du tycks i första hand behålla din egen uppfattning, men är också beredd att fundera lite över vad läraren ser och undrar om din son behöver mer stöd.

Du skulle vilja veta om han har problem och i så fall om det kommer att växa bort eller om sonen kommer att få leva med svårigheter? Det är tyvärr inte något som lätt går att förutsäga, vilka inlärningsproblem som går över av sig själv. Men en utredning är inte heller enda sättet för att kunna förstå hans problem. Jag ska svara genom att resonera lite så att du själv kan fundera över vad som stämmer för dig och din son.

Vi kan börja med att titta på det sakliga som du berättar. Din son är för tidigt född, i vecka 30. Det finns studier på för tidigt födda barn som visar att de kan få problem med inlärningen i skolåldern. Men de mest kända studierna är gjorda på barn som fötts ännu tidigare än din son. Om man inte uppmärksammat problem tidigare så är risken också mindre att det handlar om något stabilt ”funktionshinder”. Man ska också tänka på att din son varit lite yngre än sin ålder under sin uppväxt eftersom han föddes 2,5 månad innan sin egentliga födelsedag. Det kan spela en viss roll, även om skillnaden mellan olika individer nog betyder mer redan i hans ålder.

När det är tydliga problem med inlärning eller språk som är mer permanenta så brukar också förskolepersonalen ha känt oro runt barnet, kanske kring hur det är tillsammans med andra barn. Har det funnits någon sådan oro tycker du?

Slutligen funderar jag på hur ni hemma tyckt att din son har fungerat i situationer när han behövt lära sig saker, har han varit i takt med jämnåriga under sin uppväxt annars?

Allt sammantaget är frågan om det här är problem som du kan känna igen från andra håll? Om din son bara går i årskurs 1, inte tidigare haft problem på förskolan och du inte känner igen problemen hemma, så kan du känna mer tilltro till att problemen kommer att växa bort. Men det hindrar inte att han kan behöva få lite extra stöd nu för att han ska klara av vad andra jämnåriga gör. Och det kan fortfarande vara en bra idé att fortsätta vara öppen framöver för om problemen finns kvar.

Vad säger hans lärare; har han svårt att koncentrera sig eller svårt att träna läsning, har han svårt att skriva? Ni kan som sagt förvänta er att skolan anpassar undervisningen där han har svårt, så att han får möjlighet att följa med i samma takt som de andra.

En bra idé kan vara att höra med läraren om hur de följer upp hans läs- och skrivutveckling och om det är något du kan göra hemma för att träna extra om han behöver det? Det kanske gäller även i matematiken. Han behöver känna att han lär sig och att det är meningsfullt att anstränga sig och följa med i skolan. Att göra allt för att han ska känna sig uppmuntrad och stöttad i sina ansträngningar är viktigt om han har det lite knepigt.

Många gånger är kontakten med personalen enklare när ens barn går i förskolan än när de väl börjat skolan. I förskolan, har man ofta mer fokus på lek och omsorg än på att barnen ska lära sig till varje pris. Ibland kan övergången till skolans värld bli lite brysk av olika skäl. Jag funderar på om du mött på en ambitiös pedagog som kanske är snabb att påpeka något, men att hennes sätt gör det lite svårt som förälder att ta till sig. Att låta det sjunka in och fundera på egen hand är bra. Men det kan också vara bra att fortsätta ha kontakt med läraren om vad hon sett och se om din son behöver mer stöd framöver, precis som du själv är inne på.

Om det skulle vara så att problemen följer honom genom skolgången så kommer det att vara till hjälp att man redan provat vissa saker och kanske också kunnat dokumentera vad som fungerat.

Jag förstår din oro och kanske visar det sig att den varit obefogad. Men försök att få en bättre kontakt med er sons lärare om hans svårigheter. Försök att lyssna till henne samtidigt som du söker egen information på t ex ”för tidigt födda”.

Engagera dig vidare i frågan om hur skolan kan fortsätta stötta honom här och nu. Konstaterar man så småningom inlärningsproblem så har han rätt till mer insatser, men kanske räcker det med att han får rätt stöd här och nu.

Med vänliga hälsningar,