2013-04-25
Varför känner jag samhörighet med en mycket äldre man?
Jag är en tjej på 18 år som på flera sätt haft en ganska otrygg uppväxt. Min mamma är psykiskt sjuk och kunde inte ta hand om mig så jag blev tvångsomhändertagen strax innan jag skulle börja småskolan. Efter det flyttades jag till min andre förälder och hans fru där vi flyttade runt mycket. Har gått i kanske ett 10-tal skolor och aldrig haft särskilt mycket kompisar.
Eftersom min pappa och hans fru gärna betraktade sig själva som annorlunda så blev ju jag den lite "udda" tjejen i vilken skola jag än kom till. Jag kan tänka mig att mycket av det här ligger till grund för mitt inneboende behov av trygghet och kärlek. Det har ju alla kan man kanske tycka, men jag misstänker att jag har det lite extra.
Nu till min egentliga fundering. För några år sedan "träffade" jag en man i 50-års åldern som jag genast kände stark samhörighet med och eftersom jag tror på det här med tidigare liv så kan jag slå vad om att vi har "träffats förut". Nu har det gått några år och samma känslor finns kvar, trots mina försök till att försöka glömma honom (eftersom det ju skulle anses märkligt om en ung tjej ville ha å göra med "en gammal gubbe"). Jag skulle vilja ha mer kontakt med honom och få reda på om han känner likadant som jag.
Jag är dock rädd att det visar sig att han inte alls gör det och att bli besviken. Jag är rädd att det är min önskan efter trygghet och kärlek som ligger till grund för mina känslor och inte att vi egentligen har något gemensamt.
Vad är det bästa att göra?
Jenny Klefbom svarar:
Jag får känslan av det du skriver att du å ena sidan tror på lite övernaturliga saker som ”själavandring”, men att du å andra sidan också har en sida som tvivlar och som är ganska så väl förankrad i förnuft och rimlighet.
Sen finns det också en annan sida som vittnar om en god självinsikt hos dig. Du är till exempel medveten om att ditt sätt att uppleva och tolka världen påverkas mycket av det du tidigare har varit med om i livet. Det gör mig verkligen glad att se att du har den reflektionsförmågan och kan sätta in dig själv i ett sammanhang på det sättet. För det är det sannerligen inte ens alla vuxna som klarar av.
Du skriver inte något om hur du och 50-åringen träffades då för några år sedan, när du alltså måste ha varit runt 15 år gammal. Kanske spelar det inte så stor roll, men på något sätt undrar jag om det finns något i den historien som du tror skulle påverka mitt sätt att se på relationen.
Kanske är jag fördomsfull, men jag har själv varit ung, och jag vet en del om hur villkoren på sociala forum på nätet ser ut. Bland annat vet jag att unga tjejer som är aktiva på sådana så gott som dagligen kontaktas av män med sexuella avsikter. Ibland är männen tydliga med avsikterna, ibland talar de om helt andra saker som gemensam musiksmak, deras möjligheter att fixa modellkontrakt eller så vädjar de till just vänskap, tankar om livet och möjligheten för de unga tjejerna att bli sedda och förstådda. I många fall utger sig dessa män dessutom för att vara killar eller tjejer i ungefär samma ålder som dem de chattar med, men så är ju uppenbarligen inte fallet när det gäller din kontakt.
En annan sak som också väcker mina misstänksamma tankar till liv är att män med sådana här avsikter ofta är oerhört medvetna om var de kan hitta sina offer. Och det kan de ofta bland tjejer som har haft det tufft på det ena eller andra sättet; tjejer som mobbats, tjejer som har fått för lite vuxenkontakt, tjejer som fått klara sig för mycket själva alltför tidigt och även tjejer som har egna svårigheter i form av olika handikapp. Helt enkelt tjejer som har ett liv där det finns otillfredsställda behov, som dessa män kan fylla.
Nu har jag ägnat mycket plats åt att vädra mina egna fantasier som väcktes av ditt mail. Men jag ska också gå in mer på det du tar upp som din fråga. För det första är du orolig för att dina känslor av samhörighet inte ska visa sig stämma. Det kan jag förstås inte svara på, men jag kan säga att just förväntningar och fantasier har en mycket bra grogrund i att INTE träffas och lära känna varandra.
Som du beskriver det har det gått flera år sedan er kontakt, och jag skulle därför vilja påstå att din bild av denna man nog mest handlar om sådant tankematerial som du själv har tillfört under tiden sedan ni sågs. Ja till och med att känslan av att ni hör ihop kan ha att göra med just att ni inte känner varandra så väl. Jag tolkar det som att du tänker lite tvärtom, att just det faktum att du inte har kunnat glömma honom är ett tecken på att känslorna är mer ”på riktigt”, men så fungerar det inte.
Kärlek och andra relationsanknutna känslor växer och utvecklas inte om man inte faktiskt har en relation. Då handlar det i stället om just fantasier – som troligtvis mest bottnar i dina innersta, och otillfredsställda, behov. Det kan vara exempelvis behov av trygghet, samhörighet eller av någonting långvarigt och bestående.
Om du alltså skulle söka upp mannen, och det genast visade sig att han verkligen motsvarade dina drömmar, så skulle jag nog tänka att det främst handlade om att han, av någon anledning, gärna vill få dig att tro att han är speciell för dig.
Nu vill jag inte framstå enbart som en olyckskorp som krossar unga tjejers drömmar och hopp. Det finns naturligtvis exempel på goda relationer även mellan personer med stort åldersspann emellan sig. Framförallt skulle jag säga att det gäller sådana relationer som bygger på vänskap och inte på sex. Att ha en äldre person som trygghet, samtalspartner och att lära sig saker av är värdefullt. Det är så många relationer mellan mor- och farföräldrar och deras barnbarn ser ut. Att ha en sexuell relation med någon som är nästan 3 gånger så gammal som man själv kan naturligtvis också fungera, men brukar nog innebära vissa problem.
Vill du ha mer koll på hur du fungerar känslomässigt och på relationsplanet, så rekommenderar jag dig varmt att söka en psykoterapeutisk kontakt. Som jag skrev inledningsvis så tycker jag att du verkar ha förmågan att reflektera över dig själv, och kanske skulle det, speciellt med din bakgrund, vara värdefullt att få ännu mer insikter om varför och hur du tänker och känner som du gör.
Med vänlig hälsning,
