Sexuella fantasier om min egen mamma
Jag är en 22-åring med ett problem som jag inte ens själv vet hur stort det är. Saken är den att jag ända sedan jag kom in i puberteten har haft sexuella fantasier om min egen mor.
Till en början var det att jag var fascinerad över hennes nakna kropp, men det hela fortsatte att eskalera. Jag började ta hennes använda trosor och BH:ar ur tvättkorgen och onanera medan jag insöp dess doft. Vid ett tillfälle när jag och hela familjen hade åkt med båten till en klippa ute på havet hamnade jag av en slump i skymd position och så kom plötsligt min mamma själv. Hon klädde av sig alla kläder för att bada näck. Inför denna syn började jag onanera. Jag var så upphetsad att jag skakade i hela kroppen och det gick för mig efter mindre än en minut.
Detta är en situation som jag fortfarande går tillbaka till i tankarna då jag ska onanera. Trots att ca sju år har passerat sedan denna händelse är fantasierna lika starka som någonsin. Ibland drömmer jag även att jag och min mamma har samlag med varandra, i dessa drömmar är det vanligtvis hon som förför mig eller jag som "äntligen" vågar ta det första steget och därmed får henne i säng.
Jag är till stor del övertygad om att om jag fick ha sex med min mamma så skulle det vara en erotisk känsla utan dess like, eftersom förbjuden frukt smakar bäst - och vad är mer förbjudet än ett incestuöst förhållande med den egna modern? Jag undrar om jag kanske lider av ett Oedipus-komplex? Vad tror ni? Tacksam för svar.
Jenny Klefbom svarar:
Oidipuskomplexet är inte en diagnos, och inte heller nödvändigtvis någonting som är kopplat till psykisk ohälsa. Det är Freuds benämning på en utvecklingsfas som han tyckte sig se var något de allra flesta barn gick igenom och som handlade om att pojkar när de är små blir kära i sina mammor, och samtidigt upplever sina pappor som rivaler.
Även om Freud räknade med att det fanns en slags sexualitet, det han kallade för libido, redan hos små barn, så menade han inte med detta faktiska, vuxna, utlevda sexuella beteenden. Det var snarare den känslomässiga bindningen han beskrev.
Det uttryck Freud tänkte sig att ett obearbetat Oidipuskomplex kunde ta sig var i första hand en onormal bindning till modern, med bristande självständighet som följd. Man har också tänkt att Oidipuskomplexet kan ligga bakom att en vuxen man söker sig till kvinnor som har en stor likhet med mamman, i personlighetsdrag eller utseende. Nu kanske man bör tillägga att många psykologer nuförtiden inte lägger så stor vikt vid just den här teorin, som ju inte egentligen har någon vetenskaplig grund och som dessutom känns ganska omodern med sitt ensidiga fokus på heterosexualitet och specifika könsroller.
Det du beskriver är också något helt annat än det man nog oftast menar med en olöst Oidipuskonflikt. I ditt fall handlar det inte i första hand om en känslomässig bindning, utan om stark sexuell attraktion. De känslor du beskriver skulle nog de flesta uppleva som väldigt förbjudna, och därför finns det inte heller så mycket skrivet om sådana känslor. Jag tror att de flesta som kände som du skulle ha mycket svårt för att erkänna det, kanske till och med för sig själva.
Det som därför förvånar mig med ditt brev är inte dina känslor i sig. Alla vi människor har en massa ”förbjudna” tankar, känslor och impulser, som vi dock sällan låter komma fram och än mindre lever ut. Så har inte du valt att göra, utan du har i någon mån bejakat din lust, både i och med att du har skridit till handling och onanerat när du såg din mamma naken, och i och med att du faktiskt fantiserar en hel del kring sexuella handlingar med din mamma. Inte heller läser jag in i ditt brev att detta är något du lider av, men det kan ju förstås handla bara om att du inte skriver om det.
Jag tror nämligen att den här typen av känslor och tankar skulle väcka ganska stark ångest hos de flesta av oss, i synnerhet om tankarna hade plågat oss i åtskilliga år. Sammanfattningsvis tycker alltså jag att det som är speciellt med din situation är dels att du lever ut dessa mycket förbjudna impulser, och dels att ångesten över detta inte tidigare har drivit dig till att göra något åt saken.
Ytterligare en fråga som väcks är hur ditt sexliv ser ut i övrigt. Lever du i en relation? Har du överhuvudtaget sex med jämnåriga partners? Och hur påverkar då dessa tankar dina sexuella relationer? Eller hindrar dina drömmar om mamma dig från att söka dig till andra partners?
Om tankarna är så omfattande att de upptar mycket av din tid så borde även detta vara ett skäl till att du upplever dem som besvärande.
Har du inget lidande så är det förstås inte förbjudet att känna så som du gör. Men upplever du själv att du skulle vilja bli kvitt, eller åtminstone förstå, dessa tankar lite bättre så rekommenderar jag dig att söka hjälp i en psykoterapi. En början kan vara att gå in på Preventells hemsida – www.preventell.se. Där kan du få mer vägledning i vart du kan vända dig.
Vänlig hälsning,
