Min son kan inte förlåta sin fars misshandel

För ett år sedan blev min son som är 13 år ta emot flera slag i ansiktet och nerbrottad på marken av sin far. Orsaken var att sonen var berusad.

Sonen har bott växelvis sedan skilsmässan, men efter den här händelsen vill sonen inte träffa sin far någonting. Det blev också en polisanmälan.

Sonen mådde väldigt dåligt efter händelsen och blev antisocial ca ett halvår. Han har också haft problem med sin sömn men nu tar han Valeriana till natten och det funkar.

Efter händelse träffade han en kurator två gånger men kuratorn bara tjatade att han skulle träffa sin far igen och då ville inte sonen fortsätta.

Jag frågar sonen om han kan tänka sig och göra ett möte på socialen så de två får prata ut, men nej. Sonen anser också att det är pappans skyldighet att höra av sig.

Jag själv kan inte prata med fadern det har varit konflikter hela tiden och allt jag ska säga om sonen ska gå igenom "soss". Men jag tror att det inte kan vara bra att gå och bära en sådan här händelse utan att prata ut om det som hände.

De träffades för ca en månad sedan då fadern satt i bilen, sonen gick då fram och de pratade lite. På kvällen klagade han på bröstont flera gånger vilket tyder på att det blev ångest av detta möte. Hur ska jag fortsätta hjälpa min son så att det blir bra för honom?


Jenny Klefbom svarar:

Din son har blivit utsatt för misshandel av sin far. Utöver den rent fysiska smärta som detta har orsakat honom, verkar han också ha tagit händelsen oerhört hårt på det känslomässiga planet. Dessutom vittnar du om att det har varit konflikter hela tiden mellan dig och din sons pappa. Det verkar alltså som att misshandeln var något av kulmen på en lång räcka med konfliktfyllda situationer som din son har genomlidit.

Jag får inte klart för mig exakt hur kontakten mellan far och son ser ut i dagsläget. Att din son inte vill träffa sin pappa förstår jag. Men du skriver också att pojken ”anser att det är pappans skyldighet att höra av sig”. Det håller jag med honom om. Inte ska det ligga på en 13-åring att ordna till ett medlingssamtal mellan sig själv och den som misshandlat honom. När denne dessutom är hans vårdnadshavare. Det borde ju vara pappan som driver den frågan.

Jag förstår verkligen hur sviken din son känner sig. Dels har hans pappa svikit honom i och med misshandeln. Dels upplever han det nog lite som ett svek att du är på honom om att prata med pappa, för faktum är att han kanske går omkring med en stark rädsla för sin far. Ett annat grovt svek står kuratorn för. En kurator går man till för att få prata och bli tagen på allvar hos. Inte för att utsättas för tjatkampanjer.

Det vanliga när någon har utsatts för misshandel, är att offret sedan skyddas för gärningsmannen. Kvinnor som misshandlas får ibland skyddat boende, exempelvis på en kvinnojour. Vid upprepad misshandel är det dessutom vanligt att förövaren får besöksförbud.

Självklart tycker jag också att det är en speciell situation när förövaren är far, och offret är son. Även jag skulle önska att fadern kunde ta sitt ansvar och försöka göra allt som står i hans makt att ställa tillrätta det han har gjort mot sitt barn. Men om så inte sker, så ser jag ingen anledning till att din son skulle behandlas annorlunda än andra brottsoffer.

Jag tycker alltså att du ska sluta tjata på din son i den här frågan. Kan socialtjänsten få till stånd ett medlingssamtal så är det bra. Om pappan är ihärdig i sina försök att få förlåtelse är det också bra. Men din son ska inte behöva stå till svars för allt som har hänt. Hjälp honom också till en ny samtalskontakt. En som är beredd att lyssna på honom, och ge honom bekräftelse för det han har upplevt.

Vänlig hälsning,