Hjälp oss med vårt extra krävande barn!
Vår äldsta son är 4½ år och är milt sagt en utmaning. Vi har två söner till, 3 och 1 år.
E har alltid haft temperament och kraftiga känsloyttringar. Han utmanar ständigt och tar ofta till fysiskt våld, främst mot oss föräldrar och mot mellanbrodern, men även mot kompisar. Han sköter sig bättre när vi föräldrar inte är med.
På dagis (15 h/v) fungerar det ok, han bråkar inte mer än någon annan av de ”vildare” barnen. Det går också bra när vi är iväg på t.ex. semester.
Vi vill ha konkreta tips för att få honom att sluta slåss när han blir arg. Vi är oroliga för att han alltid kommer att ta till våld och hur det då ska gå i skolan och i livet… Hur bemöter man denna ilska? Vi har provat det mesta känns det som.
Å andra sidan är han intelligent och tidigt emotionellt utvecklad. Han är duktig, både kunskapsmässigt och fysiskt. Han är snäll, omtänksam, kramig och lättrörd. Han älskar att vara med äldre barn och vuxna. Han vill gärna vara större, börja skolan och bli vuxen. Han har inga problem med att koncentrera sig, kan sitta länge med sina skrivböcker. Vi är noga med att berömma honom när han är duktig.
Vi lever i ett jämställt förhållande, vi prioriterar familjen först och är båda mycket tillsammans med barnen.
Vi skulle gärna vilja ha råd om vad vi kan göra för att få en lite enklare vardag med vårt viljestarka men ljuvliga barn!
Malin Alfvén svarar:
Er son är typisk för en sorts tidigt utvecklade barn jag ofta möter. De är helt fantastiska barn, starka och begåvade men inte alltid så lätta att vara föräldrar till. Det är därför föräldrar till de barnen ofta söker hjälp eftersom de behöver diskutera föräldraskapet.
Jag tror att er son helt enkelt tycker att det är tråkigt att vara 4 1/2 år som ni skriver. Han tycker det är tråkigt att vara med jämnåriga, han vill bli större och vuxen fort. Han behöver stora utmaningar. Därför behöver han bemötas som det äldre barn han på många sätt är. Han behöver mycket stimulans och få leka med äldre barn och vara med i olika vuxensammanhang.
Barn som er son brukar för övrigt locka till sig äldre barn. Kanske vore det bra att han får börja skolan ett år tidigare, något som ni säkert redan har tänkt på. Någon spännande och utmanande fritidsaktivitet kan också vara en god idé.
Det som händer när er son inte blir tillräckligt utmanad och stimulerad, är att han vill så mycket men det blir inte som han har tänkt sig och därför blir han frustrerad och tar till våld. Det handlar alltså inte om vanlig ilska. Men klok som han är tar han framför allt ut frustrationen hemma, där han är trygg. Han vet ju att ni föräldrar älskar honom hur han än är.
Ni frågar, hur ni ska bemöta honom när han slåss. Ni måste – precis som ni gör – tala om att ni inte accepterar våld. Man får aldrig slåss. Berätta att ni förstår varför han blir arg. Prata med honom och ta konkreta situationer som utgångspunkt men prata inte med honom just när bråket ägt rum utan kanske på kvällen eller dagen efter. Fråga honom hur han tänkte just innan han slog till. Och fråga honom hur han skulle kunna göra istället. Kan han inte svara får frågan honom ändå att fundera. Intelligenta och tidiga barn som han har ofta en stor förmåga att hitta kloka lösningar.
Enligt min erfarenhet går det mycket bra för barn som er son.
Hälsningar
