Göra abort och dra eller stanna?
Kan jag "finna mig själv" och få en bättre självkänsla trots att jag bor ihop med min man?
Har alltid haft en dålig självkänsla och ofta umgåtts med människor som bestämmer åt mig och talar för mig. Har stundtals mått dåligt av det då det i dagens samhälle kräver att man är social och öppen. Mår extra dåligt nu när jag ska bli mamma. Känner omgivningens krav på hur man ska vara och inte vara....
Har flyttat in i ett hus med min man men är så himla rädd för att känna mig ensam. Vi har inte umgåtts med så mycket vänner utanför familjen på många år och jag har stundtals känt mig ensam p.g.a. det och ibland skuldbelagt min man för det. Är nu så himla rädd för att känna den känslan igen då vi inte känner någon här.
Ska jag göra abort, flytta från min man och "finna mig själv" och få en bättre självkänsla eller kan jag finna den tillsammans med man och det kommande barnet?
Är rädd att vi inte klarar det här ihop. Han är övertygad men inte jag. Är det typiskt kvinnligt? Känns som om alla andra har så perfekta liv. Borde jag inte vara världens lyckligaste nu med hus, man och kommande barn? Känner mig så omogen och framför allt är jag inte glad. Vad ska jag ta mig till? Är så förvivlad.
Staffan Carazo svarar:
Du beskriver att du ofta umgåtts med människor som bestämmer åt dig och talar för dig. Den situation du beskriver är inte helt ovanlig. Det är ganska vanligt att man hittar någon som kompletterar ens svårigheter.
Kanske det kan lugna dig lite om jag berättar att det inte är många som är lika lyckliga som den fasad man oftast presenterar utåt (t.ex. på facebook). Livet kan generellt vara ganska påfrestande och kämpigt. Det ligger många timmars kämpande bakom varje liten stund av “lycka”. Och dem flesta känner liksom du av “omgivningens krav på hur man ska vara och inte vara..”.
Det är också många som lider av dålig självkänsla. En bättre självkänsla är något som bättre formuleras som “process“ än något som “en gång för alltid” går att uppnå och blir “färdigt“. Men se upp med att skuldbelägga din man. Du har ju en egen vilja.. Det är mer konstruktivt att förändra vad du kan och göra något åt dina svårigheter, än att skjuta ansvaret ifrån dig genom att lägga skulden på någon annan.
Om du vill ha ett större socialt umgänge kan du ta ansvar för det. Om din man inte vill delta så har han också en egen vilja och kan låta bli. Den friktion som uppstår pratar man om och hanterar efter bästa förmåga. Det är bättre att en relation tar slut i en sådan process (där bägge deltar), än att man för “hemlig bok” över den andras fel och brister och en dag presenterar skulden som en “bilaga” till skilsmässan (när det är försent).
Du kan inte uppnå en god självkänsla enbart genom att göra andra nöjda. Du kan heller inte uppnå den genom att ignorera andras krav och/eller önskemål. Den uppstår i spänningsfältet mellan själv och andra.
Självkänsla handlar inte enbart om relationer, men kräver tillräckligt bra relationer. I viss utsträckning kräver god självkänsla att man klarar avvisa andras krav. Och i viss mån att man också klarar att göra andra tillags.
Men självkänsla är också en kroppslig upplevelse. Det underlättar om man kan hitta och ägna sig åt ett fysiskt intresse där man kan känna (uppleva) sig själv på ett bra (dvs. lustfyllt) sätt inom ramarna för aktiviteten. Det är ett sätt att “tanka” kroppsligt välbefinnande.
Jag kan förstå att du är bekymrad att känna som du gör nu när du är gravid. Jag antar att du går på graviditetskontroller? Det är ett förslag att du i samband med det ber att få träffa en MBHV (mödra- och barnhälsovård) psykolog.
Jag kan bara ge dig några generella svar, men i en riktig psykologkontakt får du möjlighet att formulera dig och diskutera det hela i mer personliga termer.
Här kan du läsa mer om:
Självkänsla
Växa tillsammans
Lycka till!
Med vänliga hälsningar,