5/2/2013

6-åring kissar och bajsar på sig - och bryr sig inte!

Vore tacksam för råd hur vi/jag skulle kunna hjälpa mitt barnbarn som är 6 år att bli torr. Hon kissar och bajsar på sig, och det berör henne inte. Sällan eller aldrig som hon självmant går på toalett utan man får hela tiden vara uppmärksam på hennes beteende och då med lite hårdhänthet få henne till toaletten.

När hon t ex blir kissnödig kurar hon ihop sig och tittar lite oskyldigt. Hon kan vara ute och leka och kissat på sig, men hon bryr sig inte.

Det finns inga medicinska orsaker, hon har blivit undersökt hos en urolog, röntgats och man har inte hittat någon orsak.

Jag lider med henne, skulle vilja få henne att inse att när man har behov måste man gå på toaletten, samtidigt som det är jobbigt för föräldrarna och nu till hösten skall hon börja sexårs-verksamheten.

Hon har en syster på 3 år som precis har blivit torr, och som självmant säger till när det är dags, helt annat beteende. Vore därför tacksam för råd vad vi kan göra för att hjälpa henne?


Jenny Klefbom svarar:

Det finns många anledningar bakom att barn upphör med att kissa och bajsa där de går och står. En uppenbar sådan är att kroppen mognar, och börjar skicka signaler i god tid om att blåsan respektive tarmen är full. Den mognar också så tillvida att man börjar kissa alltmer sällan, men då i stället desto mer och att kissande och bajsande i allt högre utsträckning följer dygnsrytmen, med allt vad det innebär av sömn och ätmönster.

En annan anledning bakom mognaden är utvecklandet av mentala och psykologiska funktioner. Exempelvis upplever de allra flesta barn ett stort obehag av att vara blöta och/eller kladdiga, och de har alltså en egen stark motivation att börja styra över kissande och bajsande. Med detta följer att det för de flesta barn är ett mycket betydelsefullt utvecklingssteg när de känner att de inte längre behöver blöja. De flesta barn uttrycker stolthet över detta. Självkänslan växer av att klara sig alltmer själv.

I takt med att man blir äldre brukar också de sociala mekanismerna börja spela en allt viktigare roll i de här sammanhangen. För 3-4-5-åringen som fortfarande har blöja brukar detta vara något man inte gärna skyltar med för sina dagiskompisar. Och att kissa eller bajsa på sig under de sista åren på förskolan är något som väcker skamkänslor hos de flesta, även om det förstås inte är lika pinsamt som om det vore vi vuxna som gjorde samma sak på våra jobb. En viss tolerans för ”missöden” finns fortfarande.

I ljuset av det jag skriver så förstår du säkert att jag tycker att det finns all anledning att ta ett psykologiskt helhetsgrepp kring ditt barnbarn för att försöka förstå vad det här står för. Nu betyder kiss- och bajsproblem inte alls att man nödvändigtvis ”mår dåligt” eller har varit med om något hemskt, även om det också kan vara tecken på just detta. Vanligt är dock också att det är uttryck för någon utvecklingsförsening. Och sådana behöver man förstås ha lite koll på inför skolstarten.

Om jag var ni så skulle jag börja med att ställa mig frågan om det finns annat i flickans beteende som väcker undran, och där hon inte är riktigt i fas med sina jämnåriga. Har hon även i övrigt svårt att känna av saker, dvs en perceptuell underkänslighet? Är hon så impulsiv att hon även på andra sätt har svårt att stoppa sig då hon är mitt inne i lek? Och hur fungerar hon socialt – tar hon hänsyn till andras reaktioner på hennes beteende och framtoning i andra sammanhang än just gällande kiss och bajs?

Ta med er dessa funderingar då ni tar kontakt med BUP och ber om en bedömning av vad problemen kan ha sitt ursprung i.

Vänlig hälsning,