5/7/2013

4-åring med dåligt självförtroende?

Vår 4-årige son har alltid varit ganska så "sen" när det kommer till att av det vardagliga, vad gäller påklädning, tandbortsning etc. Vi försöker att motivera och peppa honom till att klä sig själv ex. Ibland gör han som vi säger men ofta säger han att han inte orkar eller att han inte kan. Slutar ofta med tårar och vi hjälper honom, då i frustration och med ett stort ogillande. Efter dessa situationer har man som förälder mycket dåligt samvete och tänker att man han kränkt honom.

Detsamma gäller även när det gäller att pröva nya saker (ex. cykla). Vi möter nästan uteslutande ett starkt motstånd vilket vi finner mycket frustrerande. Oftast skyller vår son på att han är trött och inte orkar. ex. om vi skall gå från dagis, han lägger sig ner och säger att han inte orkar. Ibland funderar vi på om det fasktiskt är så att han har det jobbigt fysiskt och inte har kraften. Dock tycker vi oss ändå se att han får energi och kan hålla på länge med sådant han behörskar och känner sig bra på.

Jag själv lider av dålig självkänsla och mår dåligt när jag tänker på att allt jag försöker göra är att stärka honom men i slutändan resulterar min frustration i att jag kränker honom. Jag tänker då ex. på kommentarer som "andra barn i din ålder kan cykla".

Hur kan vi ställa krav på honom utan att kränka honom? Är det normalt att en 4-åring är så "trött och inte orkar"? Han har en yngre bror som är mycket framåt och som jag tror han känner sig hotad av, de bråkar konstant.


Ingrid Gråberg svarar:

Du skriver inget om hur er son fungerar i förskolan, om han klär på sig själv där utan protester eller om han avstår från många aktiviteter som är nya för honom. Att jag frågar beror på att det är mycket vanligt att barnen är mer självgående på dagis än när de är tillsammans med sina föräldrar. Å ena sidan kan man då tänka att det barnet klarar på dagis, det kan man ställa krav på att det ska kunna även hemma. Å andra sidan kan barnet vara trött efter att ha vistats en hel dag i en större grupp och faktiskt behöva få ta det lugnt och slippa krav en del av dygnet.

Många gånger kan det vara en svår balansgång mellan att tillgodose barnets behov och att ”curla”, det vill säga hjälpa till och underlätta för barnet mer än vad som är bra för dess utveckling.

Upplever förskolepersonalen att er son är sen i sin utveckling? Eller kan det vara så att ni föräldrar har lite orealistiska förväntningar på vad en 4-åring ska klara av. Tandborstningen brukar man anse att barn behöver hjälp med åtminstone upp till 10-årsåldern. Klä på sig själv brukar de flesta 4-åringar klara, men det innebär inte att alla gör det snabbt och frivilligt i varje situation.

Nu kanske er pojke är mer svårmotiverad än genomsnittet när det gäller nya, svåra, jobbiga och/eller tråkiga aktiviteter, och det är svårt att säga vad det kan bero på. Barn utvecklas i olika takt och har olika personligheter - precis som vi vuxna. En del av oss är mer lata och bekväma än andra. Några ogillar förändringar och nya situationer. Vissa har svårt att klara motgångar. Andra har svårt att uttrycka sig verbalt och protesterar genom att vägra göra saker.

Sedan behöver det inte vara samma anledning varje gång till varför man inte vill utföra en viss handling. Ibland är det ren lathet som gör att man inte vill klä på sig själv, andra gånger är det skönt att få bli omhändertagen och känna sig ompysslad, och vid något tillfälle kan det handla om att man inte vill följa med ut/bort/hem, utan hellre vara kvar där man är. Det är med andra ord inte alltid så enkelt att förstå de bakomliggande orsakerna till ett beteende.

Visst kan dåligt självförtroende vara en faktor som gör att man är ovillig att prova på nya saker, men när det gäller barn i förskoleåldern törs jag nog påstå att det är väldigt ovanligt. Däremot kan även små barn vara osäkra och rädda inför nya situationer. Du skriver att er pojke har energi och uthållighet när han ägnar sig åt något som han behärskar och känner sig bra på. Kanhända är det en korrekt iakttagelse, samtidigt skulle det kunna vara så att dessa aktiviteter upplevs som roliga och meningsfulla.

Vad som än ligger bakom er sons beteenden är det lovvärt att du vill sträva efter att stärka hans självkänsla och undvika att utsätta honom för kränkningar. En sak som stärker självkänslan är om omgivningen lyssnar på ens åsikter och tar dem på allvar. Med det menar jag inte att man som förälder ska låta barnet få som det vill hela tiden, utan att man ska respektera dess önskningar och åsikter och ta hänsyn till dessa i de fall som det är möjligt och lämpligt. Man måste till exempel inte kunna cykla när man är 4 år, så kanske kan ni låta sonen vänta lite till innan han provar. Självklart kan ni uppmuntra och locka honom att testa, men inte i en sådan omfattning att det kan uppfattas som påträngande och krävande.

Vad som kan vara kränkande uttalanden verkar du redan ha bra koll på. Just det här med att jämföra sonen med andra 4-åringar eller med sin yngre bror är ju något ni bör undvika så långt det är möjligt. Samtidigt måste ni förstås kunna ställa vissa krav på pojken när det handlar om saker som han rent fysiskt och mentalt klarar av.

Mitt råd när det kommer till exempelvis påklädningen är att ni hjälper sonen, helt eller delvis, när ni har bråttom eller när ni själva känner att det kan vara mysigt att ta upp honom i knä för att hjälpa honom på med stövlarna. När ni har gott om tid och tålamod är det läge att låta honom klara proceduren till största delen på egen hand.

Det här med tålamodet är en viktig detalj, dels är det bra att vårda sitt tålamod genom att ta ansvar för sitt eget välmående och dels är det bra att undvika situationer som lätt leder till att man blir frustrerad. Därför är det bättre att låta bli att ställa krav om man inte tror sig kunna genomdriva det på ett lugnt sätt, utan att bli arg.

Slutligen kort om tröttheten/den bristande orken, som jag nog törs påstå är vanliga argument för att slippa undan när något känns jobbigt. Bekräfta gärna att ni har förstått att er son är trött samtidigt som ni förklarar att han tyvärr måste använda sina ben ändå om ni ska komma hem från dagis.

Vänlig hälsning,