4/8/2010

Min man väljer bort mig för sina barn och kompisar

Jag är förtvivlad och vet inte hur jag ska göra! Min nya man sedan ett år tillbaka har 2 barn i förskoleåldern. Mamman till barnen och han har aldrig kommit överens men ända sedan deras separation för några år sedan har de fortsatt göra saker tillsammans med barnen.

Det har aldrig varit en klar bild för barnen att de inte är tillsammans längre. Nu har båda då träffat en ny partner och fått problem. Han har alltid gjort allt för henne, mår hon bra mår barnen bra, tänker han. Och därmed dansar han efter hennes pipa som jag ser det. Förra året blev hon sjuk och han fick ha barnen på heltid en längre tid.

Det var då han började bli orolig och kunde inte tänka på annat än henne och barnen, vilket har accelerat och han har blivit deprimerad.

Nu ska hon kanske flytta långt bort och det är då en vårdnadsfråga på detta.

Jag har kommit i kläm i allt det här och det är jag som får ta smällen. Han orkar inte engagera sig i mig alls. Han vet inte vad han känner längre, han vet bara att han vill att vi ska fortsätta

Jag tycker om barn och har gått in i detta med öppna ögon och vill också att de ska ha det bra. Nu vill han backa och vara ensam med barnen och träffa kompisar. Det är som han lever ett liv med barnen och ett liv med mig. Han har alltid dåligt samvete och är orolig att han aldrig gör tillräckligt för och med barnen.

Den vecka han har dem är det mest lekstuga och den andra lever han vuxenliv där jag på något sätt inte ingår längre. Just nu åker jag berg och dalbana

Hur gör jag? Hjälp!


Jenny Klefbom svarar:

Det finns mycket man kan säga om din man och hans förhållande till sitt ex och sina barn. Först och främst tycks det som att han och barnens mor har levt i ett mycket otydligt förhållande, där separationen inte varit helt uttalad. Inte ens barnen har förstått vem som är tillsammans med vem, och det är inte alls någon lyckad situation för barn.

Ofta gör ju föräldrar så här i största välvilja, och just för att barnen inte ska behöva ta smällen som en skilsmässa innebär. Men det är att göra barnen en björntjänst att försöka hålla verkligheten ifrån dem på det här sättet. Inte minst med tanke på alla förhoppningar det väcker hos dem.

Men det verkar inte bara vara förhållandet mellan din man och hans ex som är tilltrasslat. Han verkar också ha svårt att axla en tydlig föräldraroll för sina barn. Du beskriver det som att hans känslor inför barnen präglas av ständig oro och skuld, en skuld som även bottnar i saker helt utanför hans kontroll, såsom mammans sjukdom.

Detta är förstås inte heller några bra omständigheter för barnen att leva under. Barn mår bra med trygga och stabila vuxna som förmår att både vara mjuka och omvårdande, och gränssättande och med tydliga värderingar. Ja, man skulle faktiskt kunna använda din mans egna ord på honom själv: ”mår han bra, så mår barnen bra”. Och styrs man av ständigt dåligt samvete så mår man ju inte bra.

Men vad jag också undrar över, är i hur pass hög grad allt det här överhuvudtaget har med ert förhållande att göra. Din man har på senare tid varit väldigt avvisande mot dig. Och det är begripligt att det känns extra tufft för dig, som verkligen har engagerat dig i både honom och hans barn. Du har gjort ett stort åtagande, men hans åtagande verkar inte vara lika starkt.

Jag kan tycka att du verkar ha blivit indragen i samma mönster som barnen och deras mamma redan befinner sig i. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan alla inblandade, och i stället för att reda ut varje relation var för sig, så blir allt en enda soppa av otydlighet.

Din man ger t ex väldigt motstridiga budskap där han å ena sidan är säker på att han vill fortsätta med dig, men samtidigt inte ens vill vara med dig utan väljer barnen och kompisarna i stället. Som om det ena uteslöt det andra. Men vad som än ligger bakom hans resonemang så kvarstår faktum: Även om man har satsat mycket, och varit beredd att ta ett föräldraansvar med sin nya partner, så kan förhållandet fortfarande visa sig inte hålla i längden.

Jag tycker att du ska ställa mycket tydliga frågor till din man, men även vara beredd på att ta emot hans svar vad de än är. Vad menar han egentligen? Det räcker inte med att säga sig vilja fortsätta, man måste visa det i handling också. Och är det så att din man inte är beredd att satsa helhjärtat på dig just nu, så är det något du måste acceptera. Även om det innebär att du blir av med en hel familj på köpet.

Vänlig hälsning,