6/24/2013

Pappan vill ta kontakt efter tre år

Jag är ensamstående med min 3-åriga dotter och har varit det sen den dagen hon föddes. Idag ringde min dotters pappa för första gången och vill träffa henne och skapa en relation.Han berättade i telefon att han har börjat prata med en kurator ang denna situation och att han vill att jag följer med dit så vi kan få en bra relation med varandra i framtiden.

Min dotter har aldrig frågat om sin pappa och jag har aldrig pratat om honom med henne heller.

Han vill träffa henne nu i helgen tillsammans med mig. Så min fråga är hur jag går tillväga? Ska jag börja prata med min dotter om hennes pappa nu under denna vecka..? Ska han presenteras som pappa första gången de ses?

Känner mig helt förvirrad och behöver verkligen råd


Ingrid Gråberg svarar:

Tyvärr kan det dröja ett tag innan vi har möjlighet att besvara en fråga, därför misstänker jag att det första mötet mellan din dotter och hennes pappa redan är avklarat. Men efter tre års frånvaro utgår jag ifrån att det fortfarande kan finnas en del frågetecken kvar hos dig när det gäller ditt och dotterns framtida umgänge med den plötsligt uppdykande fadern. Sedan vet jag av erfarenhet att det finns fler personer som ställts, och som kommer att ställas, inför liknande situationer.

Du skriver ingenting om hur ditt eller pappans liv såg ut tidigare, så jag vet inte om barnet var ett resultat av en tillfällig förbindelse eller om det var en längre relation som tog slut under graviditeten. Hur som helst uttrycker du ingen ilska eller besvikelse över pappans frånvaro under de första tre åren, utan jag tolkar det som att du är inställd på att gå honom till mötes och låta honom träffa både dig och er gemensamma dotter. Samtidigt verkar du mån om att allt ska ske på ett sätt som är bra för dottern. Att du har fokus på 3-åringens behov, istället för att vara upptagen av en massa negativa känslor riktade mot barnets far, gör att förutsättningarna är goda för att introduktionen av pappan ska gå bra.

Förslaget om att ni föräldrar ska träffas tillsammans med kuratorn låter alldeles utmärkt. Det bästa vore om det kunde ske som ett första steg i syfte att diskutera hur ni ska gå tillväga rent praktiskt när pappan ska introduceras i ditt och dotterns liv.

Ni skulle också behöva prata om orsaken till den tre år långa frånvaron och om era förväntningar på varandra. Vad har pappan för tankar om föräldrarollen? Ser han mest framför sig hur han ska gå med flickan på zoo och åka till badstranden en solig sommardag? Eller är han inställd på att dela sin vardag med henne och gå på utvecklingssamtal i förskolan och skolan? Ser han växelvis boende som ett mål? Och vad förväntar du dig av pappan? Kan du lita på att han kommit in i era liv för att stanna eller är du orolig för att han plötsligt ska försvinna igen? Ser du växelvis boende som ett alternativ på sikt?

Ovanstående frågor är bara några exempel på saker som kan vara bra att ni föräldrar dryftar med varandra i ett tidigt skede, även om umgängesfrågan inte kan lösas på en gång och för all framtid. Den huvudsakliga anledningen till att jag förordar att ni pratar med kuratorn eller någon annan professionell är att det kan ge en bra grund för ert fortsatta samarbete.

Sedan är det ju en fördel om din förvirring kan ersättas med lite mer vetskap om vad som hänt, och vad du kan förvänta dig framöver, innan du berättar för dottern att hon ska få träffa sin pappa. För du får räkna med att hon kommer att ställa frågor. Självklart kommer du inte kunna ge henne heltäckande svar på allt - och det behöver du inte heller – men det är en fördel om du redan på förhand har klart för dig vad du vet och vad du inte kan svara på. Då slipper du bli osäker under samtalet.

Som jag inledde med så misstänker jag att det första mötet mellan far och dotter redan är avklarat när detta skrivs, men jag utgår ifrån att det kommer fler möten och hur upplägget ska se ut framöver måste till största delen styras av barnets behov. Skynda långsamt är i regel den bästa utgångspunkten ändå. Pappa och barn måste få tid på sig att lära känna varandra och du måste kunna känna dig trygg i att lämna över föräldraansvaret om de ska umgås på tu man hand.

Vänlig hälsning,