7/1/2013

Kan barnterapin ha skapat falska minnen?

Jag är mamma till en dotter på nio år. Hon har gått hos psykolog för behandling, med inriktning; Bearbeta känslor, känna sina känslor, skilja ut och sätta ord på känslor, få sammanhang i upplevelser och händelser bakåt i tiden.

Denna behandling startade år 2011 och känslorna som hon skulle behandla, skulle hon ha haft/känt 2008-2009.

Skulle ett barn genom en sådan typ av behandling på ett negativt sätt kunna förstärka/förstora upp en händelse (ett bråk) och en känsla av tex. rädsla? Skulle det kunna vara orsaken till att hon före tiden för denna behandling öppet kunde visa tillit, glädje och kärlek till en person som i detta fall, och efter behandlingen vägrat att träffa.

Hör det till vanligheterna att man utför denna typ av terapi på barn? "Få sammanhang i upplevelser och händelser bakåt i tiden"

Kan man på det sättet skapa en Icke verklighetsförankrad bild/känsla för ett barn?

Är det normalt att man gör den typen av behandlingar som kan förstärka negativa känslor och därigenom skapa ett problem som aldrig funnits?


Jenny Klefbom svarar:

Det är dels svårt att få någon klar bild av vad det är för händelser, upplevelser och känslor som du talar om i ditt mail. Och sen är det förstås helt omöjligt för mig att bedöma vad som kan ha hänt med just din dotters känslor och uppfattningar i just hennes terapi.

Jag ska dock försöka besvara dina frågor så gott jag kan, och jag börjar med den sista: Nej det är inte normalt att utföra behandlingar på barn som förstärker negativa känslor och skapar problem som aldrig har funnits.

Jag backar sedan vidare till de två frågor som kommer innan: Det förekommer att barn får gå i längre barnterapier, även om det är relativt ovanligt nuförtiden. Syftet med en barnterapi kan visst vara att skapa sammanhang och förståelse för upplevelser som barnet har haft. Att man i en sådan terapi kan skapa icke-verklighetsförankrade bilder och känslor, det jag skulle kalla för falska minnen, hos barnet är också belagt. Det har till exempel blivit väldigt uppmärksammat i Thomas Qvicks fall, även om han var vuxen då han gick i terapi för sina ”barndomstrauman”. För att det ska bli på det viset krävs dock att psykologen/psykoterapeuten är oskicklig i sitt yrkesutövande. Exempelvis skulle det kunna handla om att terapeuten själv bidrar med sina egna tankar och fantasier i samtalen och lekinnehållet med barnet.

En annan, lite mer omedveten mekanism som skulle kunna leda till att minnesbilder förvanskas är om terapeuten har vissa förväntningar eller förutfattade meningar om vad barnet kommer att ta upp. Självklart ökar risken för detta om man inte riktigt vet vad barnet har varit med om och vad det har upplevt. Terapeuten riskerar då att omedvetet förstärka (belöna) vissa tankar eller känslor hos barnet. Det här sker ofta mycket subtilt genom att barnet känner av att terapeuten blir ”nöjd” om barnet presenterar vissa tankar eller känslor. Eller genom en sådan enkel sak som att man får glass efter ”extra jobbiga” terapitimmar, det vill säga då man till exempel har berättat om övergrepp. När barnet sedan har upprepat vissa saker flera gånger så sker en gradvis förskjutning av minnesbilder och upplevelser.

Som du säkert förstår kan det här få konsekvensen att vissa saker får en annan betydelse än de har haft från början och att känslor kan förändras. Faktum är att hela syftet med terapi är just att förändra tankar och känslor, men man brukar väl då i allmänhet mena att rädslor och andra negativa känslor ska minska eller rent av försvinna till följd av behandlingen, och att tillit och andra konstruktiva förhållningssätt ska öka. Men visst är det möjligt att det i en destruktiv terapisituation blir precis tvärtom.

Generellt kan jag också nämna att det är mycket lätt att påverka barn i olika riktningar, även att suggerera dem till att tro på saker som är helt verklighetsfrämmande. Barn är lättpåverkade eftersom de är helt beroende av vuxna för sin existens, och inte heller har utvecklat den vuxna människans förmåga till kritiskt tänkande och värderande av information.

Även vuxna är dock också häpnadsväckande lätta att suggerera. Det är bara att se på hur sekter och olika extrema politiska inriktningar hela tiden lyckas värva nya anhängare trots deras orimliga budskap.

Om du misstänker att något av det jag tar upp ovan har drabbat ditt barn så är det förstås mycket allvarligt. Jag rekommenderar dig i så fall att omedelbart få en second opinion till stånd, där någon oberoende psykolog får gå in och granska journalerna från din dotters behandling och kanske även träffa din dotter.

En annan väg att gå är att anmäla terapin till socialstyrelsen, som då utför en granskning av om den har skett enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, eller om det har funnits oprofessionella inslag i terapin.

Här kan du läsa mer om:
Barn som mår dåligt
Behandling av barn

Vänlig hälsning,